the oikaris - diary

2010-09-02 13.14 Furuvik, Sweden

Vi och våra djur
Ny tur till BM i måndags. Han insisterar på att hålla sig kvar där inne. Eva fick testa nålar med övervägande positivt resultat. Värkande fogar, dåligt med sömn och lätt invalid. Det är frugans vardag nu annars. Sa jag att han kan komma ut nu?

Evas standardpose dessa dagar - halvdöd i soffan.

Bom bom bom i 140bpm, dopplermaskin från 1884.

Annars har vi ju en tradition att skaffa husdjur världen över. Just nu är det ett gäng Talgoxar och en större hackspett som får värme, kärlek och mat. I retur får vi bajs.

Jordnötsdispenser för småfåglar. Human Disp..?

Tog en dag sedan blev de kära i sin nya matlåda.

Could this be little Sumo..? To be continued.

Det händer massa annat runtikring oss oxå men det liksom faller i skymundan just nu. Roddicks utbrott på linjedomaren tex.

Nej nu är det dags att åka och köpa salt chocklad.

Fogstatus: --------------------!!!

2010-08-27 10.40 Furuvik, Sweden

Är augusti en sommarmånad?

Överlevnad.

Fogstatus: vilka fogar?

2010-08-24 15.45 Furuvik, Sweden

Nu är nog sommaren slut
Hur mycket otur kan en människa ha? Slår i huvudet, ramlar och landar med ansiktet ner i kattens vattenskål som innehåller 4 cm vatten. Drunknar. Det är ett av mina favoritprogram på tv som talar. Det är bra att TV4 Fakta och "Märkliga dödsfall" finns. Det tillsammans med alla djurpoliser och veterinärer på Animal Planet och de danska akutläkarna som dyker upp på någon annan kanal räddar mina dagar när jag inte kan göra något vettigt. För att inte tala om Masterchef som går varje dag klockan 18 på Kanal 8. Aldrig tidigare har jag haft sådan koll på tevetablån. Allt på grund av en liten människa som sakta men säkert sjunker längre ner i min kropp och orsakar en smärta i fogarna som stundvis gör att jag inte vill röra mig en cm i onödan.

Danne tar hand om sin fru så att det räcker och blir över. Ibland känner jag mig som ett feederoffer. Men oftast mår jag bara dåligt över att inte hjälpa till med mat och pyssel i samma utsträckning som vanligt. Han verkar nöja sig med att jag släpar runt på hans ofödda barn. Sämre kan man ju ha det förstås.

Helgen som var fick vi besök av Anders och Emma från Örebro. Mysigt. Det var ljusfest och vi firade med helstekt oxfilé och kantarellrisotto med parmesan. Klockan 21 tände alla marchaller på sina bryggor och klockan 22 bjöd någon local på värsta fyrverkeriet som varade i nästan tio minuter. Festligt! Direkt efteråt spelades nationalsången på hög volym från någon liten båt på sjön. Vi blev rädda och gick in.

Det finns nu ett album från vårt stugliv här i Furuvik.

Exakt två veckor kvar till beräknat datum. Förhoppningsvis max fyra veckor kvar tills det måste hända något. Längtan är stor nu. Hoppas hela tiden att varje förvärk som kommer ska göra ont. Men än verkar det inte finnas några planer på det. Tänk att gå runt att längta efter smärta... Sicko.
2010-08-19 11.00 Furuvik, Sweden

Vecka 38
Och tiden den går snabbt som vanligt. Numera räknas han där inne som färdig. Han kan med andra ord komma ut när som helst utan att räknas som för tidigt född. Spännande. Tyvärr så kan det fortfarande vara nästan fem veckor kvar. Max. Vilket å andra sidan känns ganska spännande i sig. Att det faktiskt inte kan ta längre tid än fem veckor. Han är dock mer än välkommen att komma ut när som helst. Typ nu? Vi längtar och kroppen börjar trötta på att konka. Ljumsken värker och nätterna är obekväma. Men det är väl bara en förberedelse för vad som är på väg att komma :) Var hos bm igår och allt var som det skulle. Fortfarande rejält pigg och aktiv. Komsi, kooooomsi...

Dagarna sedan sist har flugit förbi. Vi har varit i Furuviksparken och har säkert en och annan bild på någon kamel eller apa att visa. Det får bli ett album med lite bilder från huset och annat framöver. Countryfestivalen som pågick förra helgen försämrade våra nätter ännu mer. Det sprang runt fulla cowboys överallt och konserterna var täta. Nu är den över och campingen gapar nästan helt tom. Snart stänger både parken och campingen för detta år. Många av grannarna verkar även ha stängt sina sommarhus för sommaren och det är lugnt och skönt. Fridfullt.

Till helgen kommer nog många tillbaks. Då är det Ljusnatta. Det innebär att alla tänder marschaller på sina bryggor, ror ut på sjön och tittar på fyrverkerier för att""fira" att sommaren är slut. Just precis så känns det också. Som att sommaren är slut. Igår spöregnade det hela dagen. Mysigt om man får hålla sig inne. Idag skiner solen då och då men det är ingen direkt värme i luften. Nio månader till nästa sommar kommer till Sverige. Eftersom vi ska till värmen stressar vi inte upp oss över det. Det är tvärtom mysigt med lite rusk. Hade situationen varit annorlunda hade det nog varit läge för depression snart.

Om ett par timmar kommer Nadja och Janne hit. Luncha, snacka, chilla. På lördag kommer Anders och Emma, som hälsade på oss i Filippinerna i vintras, och tittar på de tända ljusen med oss. Grogg till männen och UNO till oss andra. Sedan får det nog vara slutbesökt. Pysen kan ju som sagt titta ut när som helst.

Komsi, kooooomsi...
2010-08-09 16.10 Furuvik, Sweden

Stugliv
En uppdatering då och då men inte för ofta verkar ha blivit temat. Vi har hunnit med en del sedan sist. Jag har gått och blivit 25. Familj, även morfar och moster från Kramfors, har varit här med tårta och paket. Vi har varit hos barnmorskan och konstaterat att allt är som det ska. Även faktumet att jag numera är riktigt tjock. Nätterna blir mer och mer obekväma. Det blir snabbt ömt hur jag än ligger och det är omständigt och tungt att vända på sig. Nattkissningarna ökar i antal för varje vecka som går. Klarar mig dock på två än så länge. Ljumsken gör mer eller mindre ont varje dag och när det är mer är det ganska illa. Men stuglivet är härligt och det gör inget att himlen är grå.

Tobbe, Anna och Astrid var på god väg att ta sig hit. Men det sket sig i sista stund. Istället kom, väldigt spontant, Anders och Julia hit från Karlstad. Kul! Spontant är bra. Fredagen bjöd på underbart väder. Sol, bad och middag på bryggan. Lördagen mulnade mest bort och vi satt med en varsin bok framför brasan. Mysigt. Till kvällen hoppade vi ner i roddbåten och Danne fick kämpa oss ut på sjön. Det var helt stilla, regnet började droppa, regnbågen dök upp och bubblorna bubblade. Vackert.

Danne kommer med båten.

Vi och sjön.

De och solnedgången.

Idag har också mest bara regnat bort. Vi vilar. Bortsett från att Danne tog en tur och köpte ett boxerkort. Vi har insett att vi inte klarar oss med bara kanal 1, 2 och 4. Det visade sig att boxer hade ett kontantkort som är giltigt i minst tre månader. Anpassat just för sommarstugefolket och camparna. Perfekt så slipper man binda upp sig i minst 12 månader.

Om vädret blir bättre kan det hända att det blir en tur till Furuviksparken i veckan. INNAN torsdag då den årliga countryfestivalen börjar. Hjälp. Fredag blir det någon sorts heldag med syrran. Lördag träffa Sandra. Kul. Sedan blir det nog vilohem igen.

2010-08-01 16.35 Furuvik, Sweden

The Oikaris tillbaka på Bonaire
En trogen läsare åkte till Jamaica, Bonaire och Curacao och tackade för tipsen han fick. På bästa sätt!

Härligt att vara tillbaks på Bonaire med iguanerna.

2010-08-01 12.00 Furuvik, Sweden

Furuvik - tar fram apan i dig
Tog en promenix runt udden. Många fina hus. Solen har letat sig fram lite halvt och det blåser ganska friskt. Vi gör ett försök på bryggan. Kan hända att det blir ett dopp. För Danne.

Eastnose.

Hej hopp.

Magen växer. På tisdag har det gått 35 hela veckor. Bara fem kvar. Eller mer. Eller mindre. Det är ju han där inne som styr. Mina händer börjar bli obehagligt uppsvällda. Annars lunkar vi på, på bästa sätt.

2010-08-01 09.45 Furuvik, Sweden

August and everything after
Igår eftermiddag tittade solen fram. Senare la sig sjön nästan helt stilla och Sara plus Sill tittade förbi idyllen. När de åkt satt vi på balkongen och tittade på alla människor som krypit fram ur sina gömmor för att ta en tur i eka på Trösken.

Nu frukost till gårdagens film som jag somnade ifrån. Vilda hallon som jag plockade i trädgården igår. Sedan promenad och span. Kanske lite häng på bryggan som solen bestämmer sig för att stanna. Ikväll friidrott.

Det är söndag.

Här bor vi nu.

2010-07-31 13.20 Furuvik, Sweden

Vi är furuviksbarnen
Det är helt okei att det är riktigt höstrusk ute i slutet av juli, när man sitter i en soffa och tittar ut över en vild sjö, tallar och björkar som dansar och dessutom har en brasa bakom sig som knastrar.

Vi är inte bara eldnings masters. Vi besitter också en begåvning när det gäller att hitta bra boenden. Senast det perfekta huset på Bali. Tidigare strandhuset i Filippinerna, bergshuset på Hawaii och så huset vid havet på Askerön som vi bodde året innan vi lämnade Sverige. Nu ett fritidshus vid en stor sjö i Furuvik, strax utanför Gävle. Här finns allt vi kan drömma om. Utsikt, stor brygga, kamin att elda i, väl underhållet hus i lagom size och tystnad. Dessutom är vi grannar med Babsan. Det får man ju inte räkna bort. Eller.. Furuviksparken ligger några hundra meter bort. Dit kan man ju försöka ta sig åtminstone en gång innan de stänger för året. Det var några år sedan sist.

Flyttade in igår. Packade upp. Började tvätta. Åkte och handlade mat med självscanning. En ny och underhållande upplevelse för oss. Senare på kvällen kom mamma, pappa, syster och Chelsea förbi med sushi och annan japansk föda. Satt ute i kvällssolen tills regnet började falla.

Vi har hittat vår fristad i Furuvik. Här ska vi nu vila upp oss inför kommande tillskott och sedan ska vi njuta av höstiga promenader med Sveriges snyggaste barnvagn.

Återkommer med bilder. Förr eller senare.

2010-07-27 11.40 Gävle, Sweden

Bilderbok
Det händer att saker och ting inte går speciellt snabbt. Men nu finns det iallafall drygt 60 bilder att titta på från tiden som varit. Istället för att skriva en lång rapport låter jag bilderna tala för sig själv. De sammanfattar ganska bra vad vi har pysslat med de senaste fyra veckorna.

Nu är vi tillbaks i Gävle. Igår åkte vi till Högbo Brukshotell och lyxade med gigantisk stuga, sköna sängar och god middag. Lyxet fortsatte i morse med en rejäl frukost som till och med innefattade nygräddade våfflor. Orsaken till detta lyx var ett presentkort vi fick i bröllopspresent från Nadja, Janne och Nadjas mamma Jaana. Taaack! En härlig vila.

Efter frukosten dumpade Danne mig i Gävle och åkte sedan vidare mot Göteborg där han ska hämta upp allt som står i förrådet. Det ska flyttas upp hit istället. Det vill säga allt som återstår av vårt liv i Sverige. Vilket inte är speciellt mycket. Själv går jag numera i strejk när det kommer till långa bilresor.

Eftermiddagen tänker jag tillbringa i Nadjas soffa. Imorgon ska det sorteras lite gammalt skräp som ska in i förrådet eller slängas. På torsdag flyttar vi in lådorna i förrådet och på fredag flyttar vi in oss själva i Furuvik.

Nästa vecka kanske det kommer någon oplanerad dag då man bara får sitta på bryggan och stirra ut över sjön? Eller kanske hälsa på aporna i Furuviksparken!

För övrigt börjar jag känna mig tung och kan inte sova normalt för alla extra kroppsdelar i magen. Phew.

2010-07-20 17.00 Immeln, Sweden

Biltimmar
Joråsåatt... Planerna ändrades och vi drog till Toscana i Italien. Men nu är vi tillbaks i Sverige igen. 850 mil senare. Dock har vi ungefär 70 mil och ytterligare några timmar kvar i bilen innan vi når slutstationen i Gävle. Dit tar vi oss imorgon. Då är det ganska precis en månad sedan vi lämnade. Och då kanske det även kommer en ordentligt rapport om vad som hänt den senaste tiden. Nu är vi nästintill döda och vill bara sova i en vecka eller sju. Återkommer när vi lever igen! Har några tusen bilder att gå igenom då...

2010-07-10 14.15 Sospel, France

Pest eller kolera
Det är inte lätt när man måste välja. Börjar få tjocka öron av att sova med öronproppar om nätterna. Då är frågan: sova utan öronproppar och med andra ord inte sova alls eftersom klockan skriker var trettioende minut eller riskera öroninflamation som ändå går att behandla? Jag tror på det senare. Livet är helt enkelt inte tillräckligt lätt när man inte får sova ordentligt på nätterna.

Idag åt vi frukost till vyerna av en begravning. Sedan gick jag och dog på soffan. Tills det var dags för lunch. Utan begravning. Nu sitter jag med kalendern och ser över vår kommande planering. Den ser ut så här:

Idag - vilodag i Sospel
Söndag - lunch i Italien
Måndag - folk, bil och båtspaning i Monaco
Tisdag - oplanerad vilodag
Onsdag - lämnar Sospel och åker till Chateauneuf du Pape för vinprovning
Torsdag - åker mot Epernay och bubblornas land
Fredag - heldag bland Champagnes vingårdar
Lördag - Bremen och säga hej till Nadine
Söndag - mot Sverige och skånska skogarna
Måndag - skånskt skogsmys vid en sjö
Tisdag - Gävle

Då är det runt den 20:e juli. Kan hända att det blir en extra natt någonstans på vägen mot norrland. 26-27 tillbringar vi på Högbo Brukshotell där vi myser och äter en fyrarätters middag samt frukost. Fredag den 30:e får vi flytta in i stugan i Furuvik. Och vips så är det augusti och bara en månad tills familjen ska utökas. Med andra ord dags att vila och inte mycket annat än just det.

Igår körde vi en riktig riveradag. Vi tillbringade åtta timmar i en varsin solstol på en klippavsats vid havet i Menton. Solade, badade och åt. Det var mer än härligt. Möcket härligt.

2010-07-07 19.55 Sospel, France

Nice är nice
Idag har vi slickat kusten och utforskat Nice. Det var vacket. Mer än så tänker jag inte skriva. Jag är nämligen totalt medvetslös och tänker trycka i mig en pizza och se på fotboll nu. Amen.

Cap ferrat.

Nice.

2010-07-06 21.12 Sospel, France

Viva la france
När Ebbe köpte sin lägenhet i mysiga Sospel så var han så nöjd över sin balkong. Där kunde han nämligen ha massa blommor. Mysigt. Men vi kunde inte se en endaste växt på balkongen när vi kom hit. Vad gör man då? Jo, då tar man svärfar i örat och släpar iväg honom för att köpa lite grönt. Och visst skötte han sig bra! Nu är det grönt och fint på balkongen och Ebbes fingrar har börjat gulna för att snart bli knallgröna.

Örter och blommor.

Utöver balkonginredning har det inte hänt speciellt mycket. Jobb. Pyssel. Lunch. Promenad. Har slängt upp ett album med 50 utvalda bilder från tiden som varit. Och vilat.

Idag börjar vecka 32.

Imorgon tar vi en tur till Nice!

2010-07-05 20.20 Sospel, France

Fullt ös medvetslös
Andas. Vi är i Frankrike. Från det ena till det andra. Här om dagen åkte vi från norra Sverige. Känns det iallafall som. Men det var en hel vecka sedan. Det var länge sedan vi hade så fullt schema. Två nätter i Karlstad. Sedan raka vägen till Göteborg. Lunch hos Magnus, Karin och Sigge när vi anlände. Direkt från dem till Denny och Ingela i Torslanda. Solen sken på terassen och hunden Risha var lagom disträ. Snacks och snack. Sedan middag på Tullhuset på Hönö. Tillbaks lagom till fotbollen som vi inte såg speciellt mycket av. Jag tackade för mig strax efter 00. Danne stöp (bokstavligen) i säng vid halv fyra. Upp och hoppa.

Raka vägen till Future i Kungälv. Möte och lunch på en timme och sedan rush till Hällevikstrand för att sätta oss på båten till Käringön. Där tillbringade vi eftermiddagen och kvällen tillsammans med Janne, Carina och Sebben. Först mys med havskräftor och bubblor i solen och vinden vid havet. Sedan rask promenad till prästgården där långbord väntade. Middag med massa specialinbjudna öbor och underhållning av Farbror Frej och Knut Angered. Oväntat underhållande.

Tillbaks till huset. Däcka i säng. Danne flera timmar senare förstås. Vaknade upp till en guuuuudomlig dag. Havet låg helt stilla framför terassen och solen sken under frukosten. Men inte en lugn stund för det! Raka vägen till taxibåten och tillbaks till fastlandet.

Svängde förbi Helena och Lucas i Näset. Gullungar. Efter en knapp timme där åkte vi vidare till Majorna där Anna och Astrid väntade. Tobbe dök upp en stund senare. Sedan blev det tvådagarsmys med folket. Astrid var glad och urgullig. FULL FART...

Men här tog det inte slut. Tidig lördagmorgon begav vi oss vidare. Styrde Priusen mot tyskland. Kom till Hollenstedt Hof, där vi bokat in oss för natten, tio minuter innan matchstart. Tyskland - Argentina. Parkerade oss i ett konferensrum tillsammans med ett gäng tyska bröllopsgäster och svettas ihjäl ett par timmar. Sedan blev det schweinshaxe och schnitzel av hög klass innan vi iallafall inbillade oss att vi skulle kolla på nästa match. Somnade efter tio minuter. Natten var kokhet.
Igårmorse lämnade vi då det tyska värdshuset. Tanken var att vi skulle köra ungefär 60-70 mil och sedan göra ett sovstop innan sista etappen till svärfar i Sospel. Men när vi väl börjat köra så gick det inte att stoppa oss. Tretton timmar senare, ungefär vid 23-tiden, rullade vi in i Sospel efter att ha passerat både Österrike, schweiz och Italien.Och där är vi nu. Uppe i bergen i Frankrike. Inte långt ifrån Menton nere vid havet. Underbart.

Sospel är litet, vackert och mysigt. Härligt franskt. Man skulle kunna tro att vi sov som stockar natten till idag. Utmattade. Det gjorde vi inte. Precis utanför fönstret sträcker nämligen en gammal klockstapel på sig. Och den skämms inte av att skrika varje halvtimme. Dubbla gånger. Jättehögt. Så idag köpte vi öronproppar när vi åkte till Menton för att handla. Vi fick också en god lunch vid havet innan vi åkte upp i bergen igen. Ja, sämre kan man ha det.

Det finns förstås massor av bilder i kameran som väntar på att få tala. Men det får vänta lite till. Det var svårt nog att få tid för att skriva det här.

Orvar! Som min fransklärare lärde mig att säga en gång för länge sedan.

Eller kanske fullt ös medvetslös. Som säkert Danne skulle sagt.

När blev det juli?

2010-06-28 17.17 Kramfors, Sweden

Vi hänger med
Igårmorse lämnade vi Kramfors och fina Ångermanland. Si så där tio timmar senare anlände vi till Karlstad. Det efter att ha åkt solig, grön, vacker sightseeing genom en bit av sverige. Bland annat stannade vi på sveriges mittpunkt. Jajamensan! Där var det svinkallt. Men fina vyer. Med oss i bilen hade vi matsäck a la morfar. Mackor och silltårta. Värsta kalaset. Något vi hädan efter kommer att kräva från alla vi besöker längs vägen mot Frankrike.

Karlstad alltså. Bor och hälsar på hos svärmor plus Lars. Idag har vi varit på ännu mer sightseeing. Danne har fått visa upp sitt liv. Käkade lunch med Anders, Daniel och Uno. Fick i oss gudomligt god glass. En härlig dag!

Ja just. Vi åkte iväg och köpte en tv också. Till Inga-lill och Lars. No more tjocktv.

Fussball som vanligt. Ganska seg tillställning, också som vanligt. Nytvn ska upp. Vi ska äta. Imorgon åker vi till Göteborg. Fyra besök inbokade på lika många dagar. Tre olika sovplatser. Vi hänger med, visst hänger vi med!

Vi tackar grannen här i huset som inte har något lösenord på sitt trådlösa nätverk.
2010-06-25 22.35 Kramfors, Sweden

Vi gillar mat
Heminlagd sill, Janssons, köttbullar, silltårta, inlagd strömming, färskpotatis, hemgravad lax, olika bröd och så jordgubbstårta på det. Dessutom har jag säkert glömt något. Ljuvligt gott. Dödligt mätta. Om jag tänker efter så har vi har nog aldrig varit så mätta som ikväll. Möjligen igår efter surströmmingen.

Syster och bror anlände tidigare under dagen. Solen sken till och från under förmiddagen. När vi åt började regnet sakta smattra mot altantaket. Förutom det var det helt tyst omkring oss. Vad är väl en svensk midsommar utan lite fukt i luften? Nu skiner solen. Eller skiner var väl kanske att ta i. Men det var då inte länge sedan den gjorde det. Det är iallafall fortfarande ljust ute och när solen började gå ner sken den med ett fint ljus över lugna gatan. Avslutade dagen med fotboll. Förstås. Men det gjorde ingen speciellt lycklig.
Fin midsommarafton. God natt världen.

2010-06-25 12.00 Kramfors, Sweden

Bröllop, roadtrip och midsommar
Jaha då börjar man bli tjock. På riktigt. Det är värst vad det kan gå snabbt när det väl sätter igång. Nu går det bara åt ett håll tills det är dags. Hjalp ma.

Katten och jag vecka 30.

En och annan människa kanske undrar om vi fortfarande lever. Och det gör vi som vanligt. Det har varit full fart sedan vi landade. Vi har hunnit med köttbullarna på IKEA, blodprovstagning på Södertull, en tur till det kungliga bröllopet i Stockholm (dock för att sätta oss framför en tv och inget annat), sightseeing i Ockelbo (dock för att kolla in Wij trädgårdar och inget annat) och så i tisdags packade vi återigen väskorna och åkte upp till Kramfors. Här har vi guidat runt Danne i de fina landskapen och lärt honom att äta surströmming. Det sista klarade han galant. Inte förrän han fått i sig nio strömmingar så tackade han för sig. Imponerande.

Idag är det midsommarafton. Syster och bror är på väg upp. Det blir silltårta, jordgubbstårta, inlagd sill, hemgravad lax, snaps, öl, janssons, köttbullar, färskpotatis och jag vet inte vad mer. Mmm! Vi gapar och trycker i oss alla godsaker medan mormor påstår att det inte är något speciellt. Om hon bara viste hur ljuvligt allt smakar!

Självklart blir det en och annan fotbollsmatch också. Och när vi går och lägger oss skiner solen fortfarande på himlen. Vi har fortfarande inte vant oss vid ljuset. Men det är inget annat än fantastiskt. Solsken sent på kvällen. Det är inte något vi är bortskämda med.

På söndag åker vi till Karlstad. Två nätter där innan fyra nätter i Göteborg. Varav en på Käringön på någon tillställning med Galenskaparna. Efter Göteborg bär det av mot sydfrankrike. En natt i tyskland och en natt i Italien innan vi har tagit oss till svärfar Ebbe. Mannen i parken, mannen i bergen, mannen på balkongen, mannen i granen, mannen, myten, legenden. När vi tröttnat på fransmännen vänder vi på bilen och tar oss tillbaka till Sverige. Då kanske vi har hittat något litet hus någonstans som vi kan bo i. Jäsa, vila, vänta. Kan inte låta bli att undra hur tjock jag är om en månad.

Nu har solen tittat fram. Det är dags att gå ut och sätta sig i en stol på altanen.

Ja just det. Jag slängde upp ett fotoalbum också!

2010-06-16 15.50 Gävle, Sweden

I en annan del av världen
Vi har landat. Både fysiskt och psykiskt. Fysiskt för några dagar sedan. Psykiskt gick också ganska snabbt. Det mesta känns som vanligt. På ett behagligt vis. Svärmor och syster mötte upp på Arlanda. Det var ett glatt återseende. Tog taxi genom ett blött och svinkallt sommarsverige. I Gävle väntade mamma, pappa, Katten och Chelsea. Ingen Stygg. Mor och far begav sig ganska direkt iväg på bröllop medan vi åt pyttipanna, rökt lax, knäckebröd och skärgårdssill. Vilken dröm. Sedan dess har vi mest chillat. Lagom jetlaggade. Vaknade vid sex första mornarna. Det gör Danne fortfarande medan jag lyckas dra mig en dryg timme till. Härligt för Chelsea som får gå på tidiga morgonpromenader. Eller kanske är det synd om henne som inte får sova ut.

Fotboll på tv hela dagarna. Värmen kaaanske är på g. Igår slängde vi i lillribben i havet och tog oss en provtur. Det var härligt. Idag blev det en tur till Solna för att lämna in 5D Mark II som gått och blivit ledsen. Hälsade på mAx i Uppsala på vägen tillbaks. Kärt återseende. Imorgon, blodprovstagning och IKEA. Köttbullar och lingonsylt? Fredag, dejt med Nadja. Nästa vecka någon dag åker vi upp till Kramfors för att lära Danne att äta surströmming. Efter det söderut till Göteborg via Karlstad. Sedan raka vägen till Frankrike. Så gott det går. Full fart framåt.

Var på barnmorskebesök igår. Möööcket bra människa på privata Asista. Måste hinna tillbaks dit också innan juli, som uppenbarligen inte har börjat än, tar slut. Allt verkade som det ska i vanlig ordning.

Katten och Chelsea ligger ute i solen. Som faktiskt skiner. Härligt.

Klart slut!
2010-06-12 03.05 Above Syria, the World

Dag 350: Up in the air
Inte konstigt att man är vaken. Klockan är 09.05. Vår tid. Sverigetid är den 03.05 och jag börjar plötsligt minnas hur det känns att vara jetlaggad. Det är alltid värst när man flyger österut av någon anledning. Å andra sidan minns jag när vi för exakt ett år sedan anlände till Tokyo från Sverige. Vi fick inte vårt rum förrän flera timmar senare och släpade oss ut och tog en båttur på kanalen för att fördriva tiden. Vi somnade båda två. Sedan sov vi i en liten cell utan fönster och vaknade inte förrän vid 12 på dagarna. I flera dagar. Helt yra. Då ville vi hinna med att se och göra så mycket som möjligt. Nu är det vila, ingen stress, som gäller. Skönt att kunna vara hur jetlaggad som helst. Skönt att det är fotboll på tv hela dagarna!

Idag slutar dagräkningen. På 350. Det är 350 dagar sedan första årets runtresande tog slut och övergick i en mer normal boende och levnadsform. Åtminstone boende. Det blev nästan ett år i Filippinerna. Och en månad på Bali. Men bara två dagar i vårt eget hus. Imorgon börjar en ny räkning eller ingen räkning alls.
Just nu är vi någonstans ovanför Syrien. Männen på planet köar för att morgonbajsa och kvinnorna sover. Jag har gjort mitt. Det är drygt fyra timmar kvar i luften innan vi landar i Amsterdam. Sedan någon timme där innan flighten till Arlanda beger sig.

10363 km kvar. Det fixar vi med bil. Dock inte i 959 km/h. I Australien gick det max i 70 km/h. Det hade sin charm det också. Och sätena var betydligt mjukare. Vi har enormt med benutrymme. Istället för andra säten har vi en vägg framför oss. Så jag la mig där nere. Väldigt skönt mot för att sitta på en stenbänk som lutar lätt framåt och dödar ryggen. Det tog tre timmar sedan bestämde sig KLM:s hyperomoderna, lätt otrevliga personal att det inte var någon bra idé att ligga där nere. Så nu är jag tillbaks i tortyrstolen igen. Som förvisso går att luta betydligt mer än de vanliga stolarna eftersom de är comfort seats. Jag undrar hur alla andra stackare har det.. Mh hm får man frukost snart eller? Verkar inte som det. Som tur är sitter vi en meter från dryck och... Hoppsan där kom det en flygvärdinna med juice! Ja, vi sitter alltså en meter från där juicen/vattnet och gratis kex/godis står. Man kan även få nudlar om man känner för det. Bra service. Av personal som ser ut som de kommer från forna östtysklands värsta vägkrogar. Dessutom är de tre meter långa allihopa. Förutom tanten med flätan som måste vara den som slänger upp pölsan på tallriken med ett aggressivt ryck. Hur kommer det sig att holländare växer så mycket på längden?

Förutom otrevlig personal i fruktansvärt fula uniformer ska de ha skit för att man inte får något tandborstkit. Det tar iallafall jag för givet att man får på alla långflygningar nu för tiden. Tydligen inte av snålholländarna. Så nu blir det ingen tandborstning förrän vi anländer till Gävle. Hrm. Hoppas någon har ett tuggummi i fickan.

Vi gick ner i Singapore för att byta personal, tanka och släppa på mer folk. Singapore har härliga regler att alla måste ta sitt pick och pack och gå av planet även om det bara ska stanna i en halvtimme. Det var smådrygt. Framför allt var det ruskigt kallt på flygplatsen. Nu blev det givetvis mer än en halvtimme. Vi fick se lite av Sydafrika - Mexico och höll och nöjda trots frostskadorna. När vi satt och väntade på att få gå på planet, och även när vi satt och väntade i Denpasar, såg vi tre Bugaboovagnar rulla förbi. Det är ju ett holländskt varumärke så det är väl ungefär som alla svenskar som kör Volvo. Är man holländare kör man Bugaboo. Kul att se vagnen irl (in real life för er som inte hänger med). Fin. Ingen var riktigt lika fin som vår kommer vara dock.

Jaha nu gör det lite lätt ont i svanskotan igen. Danne kom på idag varför det heter svanskota. För att svansen satt där förut. Haha. Bättre sent än aldrig. Själv kom jag på hur fyndigt namn butiken OnOff har för inte speciellt många år sedan. On.. Off... Mmm. Här skulle en Vicke Viking snilleblixt sitta fint. Vissa saker tänker man helt enkelt inte på.

Undra om man skulle ta och se en film kanske? Danne har redan sett två. Jag har sett en halv.

Är vi framme snart? Jag måste ställa mig upp innan svansen trycks fram.

Det är alltså tolfte juni idag. Exakt två år sedan vi tog vårt pick och pack och stack. Nu kommer vi tillbaks och hälsar på.

2010-06-11 14.40 Oberoi, Bali, Indonesia

Dag 349: In i det sista del 3
Hjälp. Jag hann plötsligt bli nervös och fick ont i magen. Folk pratar om tryggheten i Sverige. Just nu känns det här väldigt tryggt. Nu väntar en välbehövlig timme vid poolen innan dusch, ombyte till flyguniform, utcheckning och avfärd från hotellet.

2010-06-11 13.15 Oberoi, Bali, Indonesia

Dag 349: In i det sista del 2
Internet! Långsamt men det får duga för nu. När vi kommer tillbaks får vi speeda upp det hela lite. Danne hittade en karaokedvd med Westlife i dvdspelaren vi tog från butiken. Så nu är det hög stämning i Villa Sumo. Helt plötsligt är klockan nästan 14 och vi ska åka från hotellet om tre timmar. Fortfarande har vi några ärenden att göra och småsaker i huset att fixa och dessutom måste vi hinna med en avslutnings beef stirfrylunch vid havet. Bäst att röra på sig!

2010-06-11 10.10 Oberoi, Bali, Indonesia

Dag 349: In i det sista
Tv-människorna dök upp en dag "för tidigt". Ett under. Internetmänniskorna däremot som skulle installera igår kunde inte göra det förrän idag. Klockan 08.00 sa vi. Då höll de fortfarande på att packa ihop utrustningen. Surprise, surprise. Nu är de iallafall här och sätter upp en antenn på taket och router i köket. Låt oss hoppas det fungerar innan vi beger oss. Klockan 17 gör vi det. Åkte en sväng till hotellet igår och packade ihop väskorna. Allt gick ner i lilla och mellanstora väskan. Mellanväskan i sin tur gick ner i stora väskan. Men så insåg vi att vi hade glömt en sak så det får nog bli tre väskor ändå. Och så kameraväskan, ett vanligt handbagage och nintendo Wii då. Planet ska lyfta 20.40. Ett tankstopp i Singapore och sedan vidare till Arlanda via Amsterdam.

Vi har sovit två nätter i huset. Mysigt men hårt. När vi kommer tillbaks blir det till att fixa bäddmadrass. Igårkväll åkte vi förbi Casa Gourmet som ligger alldeles i närheten och köpte avslutningsfrukost. Gravad lax, brieost, baguette, yoghurt, frukt och apelsinjuice. Ska det vara så ska det vara. Precis när vi skulle äta dök internetmänniskorna upp. Och Wayan som vi fortfarande lär att städa. Så det blev inte mycket till mysfrukost. Men iallafall en premiär och avslutningsfrukost i ett. I huset. Vi gillar huset. Förstås. Obeskrivligt härligt att ställa sig under jätteduschhuvudet och stjärorna på kvällen och duscha tills varmvattnet tar slut. För att nämna en sak.

Drömde småkonstiga drömmar om Sverige inatt. Danne kommer aldrig ihåg sina drömmar. Jag gör det varje natt. Kan betyda att han sover mycket djupare än moi? Lyckliga honom.

När solen börjar klättra upp på himlen börjar fåglarna sjunga. Trots att vi befinner oss mitt i händelsernas centrum är det helt stilla i trädgården och det låter som att vi befinner oss i en regnskog när fåglarna drar igång. På gott och ont.

Undra om man kommer hinna sola lite idag? Har inte gjort det på några månader. Sedan vi kom hit för fyra veckor sedan har vi inte badat i poolen eller havet en endaste gång. Det har helt enkelt inte funnits tid. Men heller inget behov. Ingen behöver förvänta sig att det är två fräschingar som anländer till Sverige imorgon. Snarare två lik.

På tal om lik så har vi True Bloodfeber. Mumma. Allan Ballan kan verkligen det där med att skapa bra tvserier. Och sjukt snygga intron. Först Six Feet Under och nu detta... Jag vill ha mer av Allans kreativitet.

Undra om det finns internet snart? Låt oss hoppas.

Har nu gått in i tredje delen av graviditeten. Sjukt vad tiden går fort. Danne hävdar att jag blivit tjock. Han där inne lägger tydligen på sig 200 gram per vecka nu. Så det kan man ju tro på.

Vecka 28.

Och ja. Just det. Jag klippte mig igår. Det var intressant. Fick tjata som en galning för att människan skulle klippa håret kort på ena sidan. Hon trodde jag skulle bli missnöjd och sedan bli arg på henne. Dumma australiensiska. Tillslut suckade hon bara fram "Jag tror det är bäst att göra som den gravida damen säger.." . Ja, det tror jag med och ursäktade mig för att jag uppenbarligen varit en bitch. Jag är en tydligen det när det gäller mitt hår. Det hela slutade med att tjejen som blev klippt bredvid utbrast att det var så snyggt och då klämde frisören fram att hon var jättenöjd och glad över att det var just hon som hade fått klippa mig. De är tydligen inte vana att få exprimentera lite. Danne fick sig också en omgång. Fast han fick gå till ett Balihak och sätta sig under rakapparaten för 35 kronor. Någon kvinnlig rättvisa ska det ju vara här i världen.

Jaha. Nu skulle det sitta fint om ALLA försvann från huset. Internetmänniskor, städtant och poolkille. Jag skulle välja slänga av mig kläderna och lägga mig vid poolen. Det verkar förbli en dröm.

Mot Sverige ikväll alltså. Det var länge sedan vi gjorde en långflygning. Senast var nog Kapstaden - Manila. Det var en evighetsresa. Neeeever ending stoooory, la la la la la la la (kollade på den här om veckan och den var sjukt mycket sämre än jag ville minnas)! Om den här går som den ska tidsmässigt blir den ganska smidig. Välkomstkommitén på arlanda består av psykologförbundet från BUP. Svärmor och syster. Mysigt. Sedan blir det taxi till Gävle. Glassigt värre. Tyvärr bara en nödlösning för de som inte orkar åka tåg. Oikaris SR ska nämligen på bröllop och kan inte hämta. Brorsan som skulle göra det istället har omtenta. Bra tajming.

Imorgon är det den 12 juni. Exakt två år sedan vi lämnade Sverige.

Jaha, där försvann solen för idag och alla chanser att anlända lite fräschare försvann. Man tackar.

Internet?

2010-06-09 18.00 Oberoi, Bali, Indonesia

Dag 347: We ARE alive
Den frasen är ganska återkommande här. Men jodå, vi lever. Fortfarande. Även om det kanske inte verkar som det. Det brukar ju finnas en förklaring och det gör det även denna gång. Hus, hus, hus, hus lyder den. Vi hittade alltså ett hus som vi hyr. När vi hittade huset var det under renovering sedan han som bott i det i fyra år flyttat ut och lämnat det i riktigt dåligt skick. När de ändå höll på att renovera passade vi på att fixa lite egna grejer. Sånt vi aldrig skulle kunna leva med. Typ se till så att alla små gulgröna kakelplattor som prydde alla badrum och köket försvann och byta ut alla förstörda kranar. Bland annat. Det hela skulle ske på två veckor. Eftersom vi sedan lämnar landet. Åh hej! Arbetarna har varit så otroooligt dåliga att de inte borde få ett öre betalt. En kille fick vi se till att han fick sparken för allt han skulle måla förstörde han. Trots att det varit minst fem arbetare i huset varje dag har vi själva blivit tvugna att skrapa färg, måla och fixa för att det ska bli gjort. Och visst satte väl synen av en gravid färgskrapande tjej fart på vissa. Två män satte upp lavasten på väggarna i badrummen. Det tog dem fem dagar. När de väl var klara visade det sig att de använt cement i fogarna, låtit de torka i tre dagar och sedan inte fått bort det från stenen. Trots det hade de lagt på den coating som skulle göra stenarna riktigt svarta. Allt förstört. Så den enda människan som faktiskt kunde göra ett jobb ordentligt och bra och se med egna ögon vad som behövde fixas fick under en hel dag slipa ner ALL sten och göra om jobbet. Sista dagarna har det bara varit vi och Augus i huset. Fixat alla smådetaljer in i det sista. Men ändå dyker det hela tiden upp saker som måste göras. Plötsligt visar det sig att inget fönster på övervåningen går att stänga. Det har de helt enkelt ignorerat. Och toaletten i ena gästrummet stod och rann. Det visste de om men för att lösa problemet hade de istället för att lyfta på locket och pilla lite på det som finns där stängt av vattnet till toaletten. Som tur är fixades både toaletten och fönstren (mer eller mindre) idag. Imorgon kommer tv och internet att installeras. I sista sekund kan man lugnt säga. Vart tog all tid vägen? Poff säger det och så sitter vi på flygplanet som ska ta oss till europa.

Just nu ligger jag på den gigantiska soffan och skriver. Danne är och fixar tändare och snor med sig sängkläder/handdukar från hotellet. Vi tänker nämligen sova här inatt. Tändarna behövs för att tända myggsnurrgrejer. Open living kan ha sina nackdelar. Men mest känns det bara luftigt och underbart. Alla tre sovrum har ac så där behöver man inte ha några fönster öppna. Skulle det slinka in en mygga ändå så har vi köpt fina myggnät som gör alla sängar extra mysiga.

Imorgon kommer en "maid" på introduktion. För 500 kronor i månaden får man någon som ser över och städar huset, tar hand om gäster om det finns några och fixar tvätten. Tre timmar om dagen. Sju dagar i veckan. Något som kommer vara nödvändigt när vi är borta. Hon ska få städa lite imorgon så vi får se vad hon går för. Men då tänker vi fly huset för vi har fortfarande svårt att leva med tanken att ha någon hemma hos oss som städar och fixar. Känns mer naturligt att ta hand om sådant själv. Här har ALLA hushållerskor, barnflickor, trädgårdsmästare och så vidare i hundra år. Antagligen för att det inte kostar speciellt många kronor. Lutar åt ett besök hos frisören under tiden. Man vill ju se någorlunda ordentlig ut när man kommer till Sverige efter två års frånvaro.

Temat har varit att allt inte ska gå som det är meningen. Helt plötsligt slutade bankkortet med alla pengar på att fungera. Det visade sig att smarta Bohusbanken skickat ut ett nytt kort med chip och spärrat det "gamla". Som inte alls var gammalt. Normalt sett brukar det gamla kortet sluta fungera när man använt det nya kortet första gången. Men nej inte denna gång. Så i panik med tusen leveranser till huset som alla skulle komma samma dag fick Wim slänga ut pengar och vi föra över pengarna till ett annat kort. Det fungerade en gång i en ATM för att sedan plötsligt stendö. Det också. Fick tillslut tag på rätt människor på SEB och det visade sig att de sänkt spärren på det till 100 kronor per dag. Det var ju som en bra idé. Detta för att kortet inte använts på länge och de var rädda att någon utomjording tagit över dess krafter. Efter att ha pratat med fyra olika människor försvann tillslut spärren och vi är åter på banan. Har förvisso inte testat kortet igen men låt oss hoppas. Phew. Bankkort som plötsligt slutar fungerar när man befinner sig i utlandet är alltid stressande.

Idag är en mulen dag. När Danne kommer ska jag ta ett premiärdopp i poolen som ser ut som en båtramp för att den är så grund. Den är fin ändå. Måste ha en handduk först. Annars kommer jag nog frysa ihjäl. Och jadå. Vi befinner oss fortfarande i Indonesien men man kan frysa även i varma länder.

Nu hör jag en motorcykel. Och där är han! Mannen, myten, legenden. Och där gick han igen! Hmmm..

Misstänker att allt kommer kännas väldigt tomt och kanske lite långsamt när vi kommer till Sverige. Från att ha levt ett liv i full fart de senaste månaderna (åren?) och särskillt de senaste två veckorna till att... Vila ut, mysa, äta gott, promenera, träffa på människor vi inte sett på länge, klappa katten, åka bil och titta på fotbolls VM. Inte helt fel. Men inte heller något som existerat i vårt liv på länge.

Får inte heller glömma bort att de kreativa knölarna ska gnuggas igång på riktigt under de kommande månaderna. Kollektioner, foton och andra idéer ska skapas till butiken och Dr.Zipe ska få sig en omgång. Och så säger det poff, igen, och vi har en ny familjemedlem som ska få sitt. Och vi vårt. Det är roliga tider framöver. Glöm långsamt, tiden kommer springa iväg.

Nu börjar regnet falla stilla. Det ser fint ut i poolen. Herregud när kunde man ens drömma om att få bo i ett hus med egen pool? Ett dygn nu och sedan betydligt fler i framtiden. Kan man köra babysim på egen hand?

NU kom mannen hem(!) på riktigt. Med sig hade han massa goda pellegrinojuicer, lyxchips och godis med söt lapp på. Är det husinvigning så är det.

Huset ja. Bilderna ni alla har väntat på ligger på PHOTO.

2010-06-02 16.00 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 340: Mannen i vårt liv
Tiden springer iväg och i huset går allt i slowmotion och man blir inte klok på människorna som inte ens hade KOMMIT IN på bygglinjen på gymnasiet för att de är så talanglösa. De späder ut all färg med vatten och förstör stenen de sätter upp. Bara för att nämna några talanglösa sysslor de håller på med. Utöver det fattar de ingenting man säger till dem och är allmänt arroganta och lata. Men någongång kanske det blir klart och bra. Kanske. Jo det måste det bli. Idag skrevs iallafall hyreskontraktet under. 1+2 år. Känns bra att ha ett testår och sedan två år "säkrade" till fast hyra. Så att ägaren inte kan komma om ett år och säga att hyra i fortsättningen är den dubbla. Med tanke på hur allt utvecklas skulle inte det vara omöjligt alls annars. Anyway. Vi firade det hela med att åka till Prima Medika och göra ett 4D ultraljud! Vilken grej. Något annorlunda mot att göra ett vanligt 2D. Sjukhuset var super. Kändes mer som att komma till ett SPA än ett läskigt sunkigt sjukhus (filippinerna..). Supertrevlig personal som alla pratade engelska och en lagomt mummlig doktor som var ytterst nogrann och kollade allt han kunde kolla. Det kändes stabilt.

Point of no return.

Jodå. Snoppen satt kvar och den har tillsammans med resten av herrn växt perfekt. För första gången räknade datorn, efter alla mått doktor Indo tog, ut samma ålder som han är om man räknar från ägglossningen. 26 veckor och 2 dagar. Han väger 969 gram och är "perfekt" i storlek om man tittar på normalkurvan. Mitt i prick.

Själv tittade jag på en stor platt tv.

"Mmmh. Normal. That´s also normal" var den mest återkommande frasen från en annars ganska tyst läkare. Hjärtat pumpade på fint och hade alla sina kammare och förmak och allt vad det nu ska ha. Blodtillförseln från moderkakan genom navelsträngen var bra. Njurarna satt där de skulle. Urinblåsan ilka så. Fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot. Inga överflödiga armar eller ben. Och det känns ju skönt att veta.

En glad liten man.

Han log. Pillade sig på näsan, sög på tummen och drog sig själv i fötterna. Börjar få pluffsigt babyhull på hela kroppen. Puffade irriterat på ultraljudmojjen som puffade tillbaks. Ja, man kan ju smälta för mindre.

Ville helst bara sova.

Danne har tusen bollar i luften. Det är mycket som ska levereras till huset. Allt skulle komma imorgon eller fredag men nu får vi skjuta på det till måndag. Det går helt enkelt lite långsamt i huset. Men vi håller humöret uppe (eh he he he..) och tror att det blir ordning och reda innan vi lämnar landet nästa fredag. Man måste tro. Hoppas. Leva på hoppet! Det är vad folk brukar säga iallafall.

Och själv har jag hosta och har en näsa som ser sönderknarkad ut.

C'est la vie!

2010-05-31 16.10 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 338: Räkfrossa
Pigg som en räka efter några för många timmar på land. Idag är det hosta som gäller. Mest hela tiden. Djup, irriterande, slemmig. Härligheter. Trots att jag känner mig väldigt räkig fick Danne ta med mig till en fantastisk möbelbutik för att välja ut ett tyg som ska pryda sitsarna på två ännu mer fantastiska träfåtöljer. Han och Wim har åkt runt ett par dagar och fyndat. Två stycken stora teakfåtöljer snickrade av "mannen på hörnet". 250 kronor styck. Teak! Handgjorda. Vad skulle inte de ha kostat i Sverige? Nu ska de bara få en varsin fin stoppad sitts innan de är perfekta för sovrummet.

En fantastisk möbelbutik på Bali är inte riktigt som Mio Möbler i Sverige. Det är mer som att gå på loppis på landet. Allt är huller om buller och det är inte förrän man börjar titta runt i alla hemliga hörn som man förstår vad otroligt mycket fina grejer som faktiskt finns där. Möbler kan de utan och innan här på ön. En njutning för den som är intresserad.

Bilder på det hela kommer komma så fort huset är helt klart. Just nu känns det som att det kan dröja. Men det får det inte göra. Arbetarna är snigliga och yra. De behöver någon som stirrar på dem dygnet runt annars sitter de helst i en ring på golvet och röker. Inte ett ord engelska pratar de heller. Så bara att förklara att de måste måla det vita minst två gånger för annars lyser det igenom och är flammigt tar en halv dag.

Danne har dumpat mig på rummet för att åka ut och göra ytterligare några ärenden. Det är ju helt sjukt vad tiden går undan. Vi har inte riktigt tid med det. På fredag är det bara en vecka tills vi åker. Hjälp.

På onsdag ska vi göra 4D ultraljud. Det ska bli spännande. Hoppas herrn inte gömmer sig i magen. Är inte hostan healad innan dess får de nog tvinga på mig någon medicin också. Urk.

Och till alla er som fått ett mejl med en mystisk länk från mig det senaste dygnet: nej, vi har inte börjat sälja viagra. Det är bara någon som utnyttjar min adressbok. Så det kan ni glatt ignorera om ni inte känner er speciellt sugna.

Vilostund.

2010-05-29 10.30 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 336: Ett hav av snor
Jiiis vad jag hatar att vara sjuk. Här ligger jag i sängen med EN tvkanal som råkar vara CNN som kör exakt samma nyheter som igår och var tioende minut världens mest irriterande reklam från något Turkish flygbolag. "We are turkish airways, weee are turkish airways!". Jo jag har fattat det nu. Surfa kan man ju göra. Ett tag. Egentligen inte för huvudet sprängs när jag tittar på en skärm. Stackars Danne får flänga runt ensam och fixa massa saker som måste fixas. Det är å andra sidan roligt så det kanske inte är så synd om honom. Mer synd om mig som får ligga här ensam. Iallafall om ni frågar mig.

Google earthade lite. Bilderna över Seminyak var inte direkt uppdaterade. Huset finns inte ens. Men det ligger under den röda pricken. Precis bakom helikopterplattan som inte används längre. Hyggligt nära havet. Det är KuDeTa som sträcker ut sig där nere och har massa solstolar. Den jättestora sandhögen är numera en gigantisk parkering med butiker runt omkring. De flesta står än så länge tomma men de fylls nog upp snart. De jobbar på saken.

Location.

Vagnen har kommit från Holland till Gävle. Den ser fin ut och väntar på oss. Den får vänta ett tag till på sitt innehåll..

Paul Frank och jag.

Snart är det första juni. Då är det dags för sommaren att komma på riktigt till Sverige. Inga tiogradersdagar när vi kommer tack. Vi kommer antagligen spendera ett par veckor i Gävle innan vi flyr midsommarångesten och åker upp till Kramfors och mormor/morfar/moster. Där ska Danne lära sig äta surströmming. Sedan arbetar vi oss ner genom Sverige med diverse besök på olika platser innan vi försöker köra så rakt som möjligt till södra Frankrike där svärfar väntar. Kollar på VM-finalen och myser ett tag innan vi åker tillbaks till Sverige igen. Förhoppningsvis innan saker och liv blir allt för tunga och jobbiga. Det är planen.

Nu däckar jag.

2010-05-28 17.20 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 335: En bild bara
Brorsan skickade en fin bild på Stygg som jag tog för några år sedan. Innan trynet blev alldeles grått. Fin, klok, hungrig vovve. Ja, nu blev man ju inte direkt mindre sentimental. Undra när mannen kommer hem? Vad konstigt det känns att skriva "hem" om ett hotell. Hm. Skulle behöva en kanelbulle.

St´Ygg.

2010-05-28 16.16 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 335: Villa Sumo?
Dagen rullar på i slow motion. Danne flänger runt och gör massa ärenden som måste göras. Han kom hem över lunch och försedde mig med mat och halstabletter. Det är min man det. Huvudet spränger men jag blir ytterst rastlös och tankspridd av att ligga i sängen och vila. Så har tillbringat största delen av dagen vid datorn och fixat foton som ska bli tavlor till huset. En liten teaser här nedanför.

Undra vad som händer där inne?

Fortfarande kaos.

2010-05-28 10.15 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 335: En mindre rolig dag
Idag är en olustig dag. Det började egentligen igår med en konstant regnig dag. Och vi befann oss mestadels på motorcykeln och flängde runt bland diverse hardware stores. Lyckades undvika regnet tills eftermiddagen kom. Då hade min hals redan börjat kännas lite mystisk. Sedan gick det ganska fort. Kändes som att jag vaknade varje gång jag svalde under natten och dessutom ett tiotal gånger av att det forsade snor ur näsan. Great! Bli sjuk. Precis vad jag har tid med. Var inte jättepigg imorse men vi har mycket på schemat som ska fixas. Släpade mig upp och ner till frukosten. Kopplade upp oss på internet och kollade mejlen. Bomben slog ner direkt. Stygg, familjen Oikaris hund sedan tio år, har somnat in. Det var inte helt oväntat eftersom hon var 14 år gammal. Men hon har alltid varit så pigg och glad. Även sista tiden. Däremot har hon börjat rossla under promenaderna och det har tydligen bara blivit värre de senaste veckorna. Så igår tog pappa tog henne till veterinären som tyckte det var ett klokt och fint beslut att låta henne somna in med värdigheten kvar. Ett bra avslut på ett superhundliv. Men så sorgligt. Människorna på hotellet lär ha undrat varför jag dränkte in min bananpannkaka i tårar. Och det fortsätter.

Grånäsan Stygg till höger.

Det var tio år sedan jag googlade fram Stygg som inte riktigt platsade i jaktfamiljen och tvingade mamma och pappa och titta på henne. Man kan inte titta på ett djur utan att köpa det. Min största önskan, att få träffa Stygg en sista gång, gick upp i rök lika snabbt som halsen blev trasig. Det känns så overkligt eftersom vi inte träffat henne på två år.

Att ett djur kan röra upp så mycket känslor. Suck.
Nåväl... Det händer inte bara tråkiga saker. Vi har 99,9% klart med huset vi så gärna ville hyra. Det är bara hyreskontraktet som ska skrivas på och hyran som ska överföras till ägaren. Idag borde vi få kontraktet. Eftersom det idag bara är två veckor tills vi åker härifrån så har vi FULLT upp med huset. Det ska göras i ordning så att det kan hyra ut. Alla kranar och duschhuvuden i tre badrum ska bytas ut. Handdukar, sängkläder och tallrikar med mera måste inhandlas. Det målas för fullt överallt och det är mycket annat pyssel kvar. Ni får se resultatet när det är klart. Det kommer bli huuuuuuuur bra som helst. Men jag vill inte säga för mycket än.

I måndags flög vi till Bandung, Indonesiens tredje största stad fint belägen mellan bergen. Bara 15 mil från Jakarta. Där hade vi möte med en textilfabriksmänniska. Kollade på olika textiler och tryck för framtida tshirt(och andra)kollektioner. Det var väldigt givande och vi fick en bra uppfattning om vad vi ska använda oss av. Det som var roligast i Bandung var nog ändå hotellet vi bodde på. När vi anlände sent på kvällen var vi trötta och hungriga så vi bestämde oss för att beställa roomservice från deras restaurang som råkade vara mexikansk av någon skum anledning. Beställde direkt. En kvart senare knackar en indones med stor mexikansk hatt på dörren och ger oss en meny. Lite konstigt tycker vi. Sedan väntar vi ytterligare en halvtimme men någon mat kommer inte. Danne ringer till restaurangen och frågar vart maten är. "Maybe we forget", svarar någon i andra änden. Magarna kurrar. Beställningen görs på nytt. En portion vårrullar, en nachotallrik och en bananjuice. Ytterligare än kvart senare knackar det äntligen på dörren och in kommer en ny indonesisk mexikan. Med vårrullar, apelsinjuice och en stor bananasplit!

"Vad är det här?" undrar Danne. Efter många om och men förstår mexindokanen att de har missuppfattat det hela totalt. "Oh sorry. Eh. My friend..." klämmer han ur sig och går tillbaks med juicen och glassberget. Yyytterligare tio minuter senare kommer resten av maten. Som smakade riktigt bra. Förutom juicen som smakade som en nermixad bananasplit.

När vi går upp för att äta frukost får vi äntligen se den fantastiska restaurangen. Den ser ut som... Om vi är i Mexico och är fylld av äldre indonesgubbar som äter ris. Själva beställer vi flingor och mjölk men får bara ett stort glas gräddliknande dryck. Danne beställer korv och pommes. Med hopp om att korven ska vara god. Den kom direkt ur konservburken. Så det blir pommes till frukost. Annorlunda. När vi sedan ska checka ut försöker personalen i receptionen ta betalt för rummet igen fast vi redan betalt det via internet.

Ja. Vi ska helt klart inte bo någon annanstans nästa gång vi måste åka till Bandung iallafall. Detta ska bli början på en rolig tradition.

Efter fabriksmötet, på väg till flygplatsen, stannade vi till på någon gigantisk bazar. Vi hade blivit tipsade om att vi kunde hitta billiga handdukar och sängkläder där. Problemen började ganska direkt. Det var helt enkelt ingen av alla tusentals människor där inne som kunde ett ord engelska. Så vi fick ringa till en mäklare på Bali och be henne översätta åt oss. Det hjälpte inte så mycket så vi flydde ganska snabbt därifrån till flygplatsen. AirAsia var som vanligt 40 minuter försenade, det verkar vara deras policy. Men tillslut kom vi iallafall tillbaks till Bali.

Vi har efter ett år i Filippinerna blivit lite bortskämda med att de flesta pratar väldigt bra eller iallafall lite engelska. Så var inte fallet i Bandung. Det var... Intressant. På Bali pratar de flesta man har att göra med lite engelska, på grund av turismen. Men det kommer helt klart bli nödvändigt att lära sig lite bahasa.

Ja. Det var väl ungefär vad som har hänt. Danne är ute och flänger själv idag. Medan jag sjukar och deppar mig på rummet. Det gav mig iallafall en chans att hinna skriva något här. Dagarna är helt enkelt för hektiska för att det ska finnas tid eller ork. Just nu åker mannen till Denpasar med renoveringsbossen och letar efter svart mosaik. Out of stock överallt. Sedan ska han nog träffa Wim, som också är sjuk och säkert har smittat mig. Men först måste han komma med halstabletter och näsdukar till frugan. Själv ska jag nog fixa lite foton som eventuellt ska bli tavlor och spela lite Super Mario.

Solen skiner inte. Himlen är totalt grå. Vilken otroligt tråkig dag. På alla sätt och vis.

2010-05-22 09.50 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 329: Konsten att hyra ett hus på Bali
Pust, stön, flämt. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta konsten att hitta ett hus att hyra på Bali. Hus vimlar det av. Kan man tänka sig att bo vart som helst för vilka pengar som helst så lär man inte ha några problem alls. Problemet är hur det hela fungerar.
1. 90% av alla hus är bygda för att hyras ut under kortare perioder till turister som kan tänka sig spendera hur mycket pengar som helst. Med andra ord är de sprillans nya, opersonliga och har sjuuukt små kök. Ofta utan varesig riktiga plattor eller plats för något alls. För ett par som oss, som gillar att spendera tid i köket går det bort. Jag vet inte huuuuur många hus vi har tyckt varit okay tills vi sett köket. Tack och adjö.

2. Hur mycket det än frestar att bo ute bland risfälten så tar det ofta minst 20 minuter att ta sig ut till husen som ligger där. Med tanke på att vi kommer ha en butik i Seminyak och dessutom en liten bebbe så känns det lite off att bo så långt från smeten. Att då betala lika mycket för ett hus på vischan som ett hus som ligger mer centralt känns lite bortkastat. Iallafall under det första året då vi kommer ha mycket att stå i.

3. Det är skitsvårt att hitta ett hus att hyra som ligger centralt. Det finns helt enkelt för mycket pengar att plocka från turisterna. Veckohyrorna har skjutit i höjden. Folk betalar lätt 400 dollar per natt för en villa som ligger rätt. Vem vill då hyra ut årligt för en mindre summa pengar än de kan få in över högsäsongen på tre månader? Typ... Ingen.
4. De som har villor i de mest exlusiva områderna och faktiskt vill hyra ut dem long term vill göra det under långa perioder. Ofta minst fem år. Här på Bali fungerar det som så att när man väl har bestämt sig för att hyra ett hus måste man betala för hela perioden direkt. Några månadshyror är inte att tala om. Någonstans. Antingen betalar du för fem år direkt, eller åtminstone MINST ett år men då kan du inte vara säker på att du får fortsätta hyra och absolut inte för ett lika bra pris som om du betalar allt i en klumpsumma. Trycker är så stort så det är näst intill omöjligt att hitta ett bra hus att hyra i mindre än ett år. Då finns det alltid någon annan som kan ta det längre och du blir genast bortglömd. Vill vi eller kan vi ta ett hus i fem år? Eh nej. Bara att komma upp med pengar för ett års hyra är näst intill omöjligt. Det är som att man köper sig rätten att bo i huset under en viss period.
5. I Sverige är det väl inte jättevanligt att hyra hus direkt. Om du däremot tänker köpa ett hus kanske du kollar på... Ja inte vet jag... Tio objekt som verkar intressanta? Av de tio lär det finnas något som du verkligen vill ha. Vi har kollat på MINST HUNDRA hus som verkat mer eller mindre intressanta på en yta lika stor som Göteborgs innerstad. Av dessa hus kanske vi har sett närmare 50 i verkligheten och de andra på internet. Hur svårt kan det vara att ta ett av dessa hus då kanske någon undrar. Ja det kan man ju undra... Först och främst så kostar det massa pengar. Det är inte Filippinhyror vi talar om utan snarare Sverigehyror. Dels behöver vi inget hus att bo i förrän vi kommer tillbaks i vinter. Men å andra sidan vill vi verkligen ha klart för oss vart vi ska bo när vi kommer eftersom vi tar med en bebis och kommer ha mycket att stå i. Därför vill vi inte åka runt och kolla då, utan nu. Om vi hittar ett hus som vi vill ha måste vi ta det direkt, för annars gör någon annan det. Om vi tar det direkt måste vi vara helt säkra på att vi kan hyra ut det själva under högsäsongen. På så vi kan vi få tillbaks (med största chans väldigt) bra med pengar på hyran vi redan betalt. Men då måste huset ligga i ett bra, centralt område där det garanterat blir uthyrt. Så där går genast många av husen bort. Det är helt enkelt för riskigt.
6. Av alla hus vi kollat på har bara TRE känts riktigt bra. Det ska ändå vara vårt hem, vår fristad och vårt liv under en lång tid. Vi vill ha en liten trädgård för den lille att kräla runt i och en pool är ett måste om man ska överleva värmen. Det senare är inget problem eftersom 99% av alla hus har pool. Det ena huset såg vi tidigt. Det ägs av en italienare, är ganska simpelt, öppet, stort kök och fantastiskt fint. Helt i vår smak. Problemet är bara att ägaren är galen. Han tror att han kan ta 2500 EURO i månaden för huset. Som ligger en bra bit från stranden, bara har två sovrum och dessutom ligger 20 minuter från butiken. Hejdå! Det andra huset såg vi här om dagen i Umalas. Det ägs av ett yngre par från Ungern som byggt på det i fem år utan att ha råd att bo där själva. Nu börjar det bli klart och de vill hyra ut det för att få in pengar så att de någongång ska kunna flytta in. Tyvärr är det uthyrt till december och de som hyr kommer eventuellt vilja bo där längre. Sjukt fint luftigt hus med fantastiska vyer över risfälten. Också på gränsen till för långt bort men ändå överkomligt för att det var ett sådant härligt ställe. Skulle inte familjen vilja bo kvar skulle vi ändå bara få hyra max sex månader för att sedan hitta något annat. Så det är inte jätteintressant och det verkar högst otroligt att de som ska hyra någonsin skulle vilja flytta därifrån. Men vilket hus...
Och så huset vi sprang på i förrgår då. Det bästa huset av alla. En liten gata bakom bästa gatan på hela Bali. En minut ifrån stranden. Två minuter från de bästa restaurangerna. Tre minuter från butiken. För samma pengar som det kostar att hyra ett litet nybyggt hus utan trädgård, 15-30 minuter i tung trafik därifrån. Stor pool, tre sovrum, tre badrum, STORT kök, trädgård, ljust, charmigt, öppet, ett 15 år gammalt hus som de renoverat upp, fortfarande lite jobb men bara småsaker för att få det perfekt. Obeskrivligt bra läge för att hyra ut under den tiden vi inte är här. Skulle rent logiskt kunna få tillbaks en stooor del av hyran under högsäsongen. Det är till och med så bra läge att vi skulle kunna tänka oss att åka bort några veckor ibland och bo på billigt hotell (semester på Meno?) bara för att dra in pengar på uthyrning. Ägaren visade sig vara en snorrik, väldigt trevlig, libanes som precis hade sålt en villa för mer än 2 miljoner dollar och hade några till på hög. Han behöver med andra ord inga pengar utan nöjer sig med att få ett års hyra i taget, bara för att det är så det funkar, men vi får bo så länge vi vill och göra vad vi vill med huset. Så vi skulle kunna bo där fem år utan att behöva betala för dessa fem år up front som man måste göra för alla andra hus. Pheeeeeeeeeew... Vi måste lösa det här på något vis. Nudlar och knäckebröd i Sverige hela sommaren.
Det där med att hitta hus på Bali visade sig bli en plågsam historia. Och rolig! På samma gång. Man lever för drömmarna. Och jäklar vad jag drömde inatt.

2010-05-19 14.30 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 326: Sandpapperspromenader
En vanlig dag på Bali tillbringas på motorcykeln. I saaaakta mak och med hjälmen hååååårt åtspänt. Så, ingen plats för oro. Motorcykeln tog oss igår runt till en mängd olika hus. Bland annat träffade vi på en hysteriskt rolig norrman. Det var nog inte meningen att han skulle vara rolig. Men jag fick jobba hårt för att inte få ett skrattattack när han visade oss runt i ett hus. HYPER skulle man kunna stämpla i pannan på honom utan att någon reagerade. Men han var väldigt charmig på sitt egna lilla vis. Och visst var det väl så att det var norskan som till iallafall 70% gjorde det hela roligt. Huset var ganska intressant men ägaren existerade bara ibland så vi får se om det går att komma vidare med det. Annars har vi mest bara sett ointressanta hus. Eller intressanta som kostar alltdeles för mycket. Hus finns det iallafall gott om.

Idag skulle vi inte kolla på hus. Det gick väl så där med tanke på att Danne precis bokade in ett möte för huskoll klockan 17.

Sedan igår går vi upp strax efter 7 på morgonen och tar en strandpromenad innan frukost. Det behövdes inte mer än en promenad för att jag skulle få skavsår under fötterna av sanden. De är tydligen inte gjorda av läder. Så idag tog vi en sväng till Kuta Square och köpte ett par fina promenadskor. Det var väl på tiden. Det har avverkats många flipflops de senaste två åren.

Så ser strandfötterna ut.

Så kan man ut när man går in i vecka 25.

Jodå. Magen växer den också. Det går inte att dölja längre. Särskillt inte i ett land där folk inte har någon skam i kroppen. Det har inte australiensarna som är på besök heller. Imorse utbrast en kvinna vid frukosten: Ooooh, you look beautiful! Congratulations! Eh. Ja man tackar. Skam och skam. Det var väl gulligt. Eller något. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka "tänk om jag faktiskt inte är gravid utan har en tarmsjukdock som gör att jag sväller upp när jag äter hårdkokt ägg".

Det är godare med halvlösa ägg. Men imorse misslyckades köket totalt. Det gjorde de nyss också när jag skulle få en limejuice. Som vanligt utan socker. Det minns till och med personalen sedan förra gången. Men sedan igår har det kommit limejuice MED socker två gånger. Ny kökspersonal må hända? Sockrad limejuice smakar inge vidare.

Det är fullt vid poolen. Fullt av småbarn och australiensare som är gapiga. Så här uppe utanför rummet sitter vi och svettas bort. Med en juice och en Bintang.

Stranden fresten... Den är helt grym för promenader. Den är lång (inte för att vi utnyttjar det speciellt bra men för andra kan det ju vara bra), bred, hård och fin. Vi börjar redan efter två morgonar känna igen de som är ute och hurtar sig. Många med hundar. Idag såg vi världens största dobberman. Den var imponerande. Undra hur länge vi kommer lyckas hålla oss från att skaffa en hund? Neeeeej. Först en bebis, först en bebis! Och en butik...

2010-05-16 10.21 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 323: Ob-la-di ob-la-da
Söndag. En dag som alla andra dagar. De senaste åren har veckodagarna varit mer eller mindre oviktiga. Det gör liksom ingen skillnad om det är måndag, onsdag eller söndag. Förutom i Filippinerna då det mesta är stängt på söndagar. Här verkar livet däremot springa på i sin vanliga takt. Ganska snabbt.

Igår tog vi en sväng till Kuta. Där var det lika hektiskt och fullt på folk som vanligt. Käkade indisk lunch, köpte några sladdar och kollade på ett foto vi fått printat på canvas. Jättebra print men måste göra några justeringar innan vi är helt nöjda. Så idag ska vi träffa någon Mick och gå igenom deeeet.

Sprang in i Wim, eller snarare åkte in i, på väg tillbaka till Sarinande. Han var exakt lika stressad som vanligt. Just då på väg hem för att hämta upp kläder till sin dotter som är på besök och just nu befinner sig på sjukhuset. För att plocka bort blindtarmen. Trist semester. En annan vet ju hur det känns. Men det var ju bara jobbigt när det gjorde ont och sedan när jag inte fick bada på Jamaica.

Väl på hotellet gav vi oss på Nya Super Mario Bros till Wii. Det känns ganska lyxigt att ha ett tvspel inkopplat på rummet. KUL spel, Mariofan som man är. Men Danne behöver helt klart lite spelträning. Själv behöver jag nog träna mig i ödmjukhet.

Mmm.. Herrn har snott enda platsen i rummet där vi har signal. Så nu gäller det för mig att gå ut för att skicka upp det här. I väntan på att fotomannen ska höra av sig och time machine ska börja fungera. Som är en backupdisk för mac om det är någon som undrar.

Förra gångens rökande tyskar/holländare är utbytta mot fransmän i annorlunda kläder.

Life goes on!
2010-05-14 17.35 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 321: Detta har hänt
I söndags sålde vi det mesta i huset till en amerikan som ska inreda nya hyreslägenheter. Allt som blev kvar gav vi bort till Eking och hans familj. Rena rama julafton för dem. De fick kastruller, stekpannor, tallrikar, glas, bestick, köksknivar, sittsäckar, myggnät, madrass, sängkläder, handdukar, kläder, böcker och mycket mer. Behöver kanske inte påpeka att de blev väääldigt glada. Och för oss kändes det bara bra att kunna hjälpa en fattig familj som aldrig kan unna sig någonting nytt. Eller gammalt för den delen. De fick också en stor kylbox eftersom de inte har något kylskåp. Barnen blev sååå glada av att få ta över stora rosa björnen Blenny. Lilltjejen som gick runt med honom var mindre än Blenny själv. Antagligen har de aldrig ens ägt ett gosedjur.

I väntan på Steve.

Bilen och båten finns fortfarande kvar i vår ägo. Det visar sig vad som händer med dem. Om tio år kanske vi fortfarande kan säga att "vi har en båt och en bil i Filippinerna". Bilen har flyttat till en bilhandlare i Dumaguete och båten drogs idag upp på land för att torka ordentligt och för att den inte ska slitas allt för mycket i onödan. Där kommer den ligga bra om ingen köper den innan tyfonsäsongen.

Brownie och Blackie gav vi bort till äldsta grannsonen. Han blev väldigt stolt. Det kommer göra honom gott att få något att ta ansvar för helt själv.

Vi spenderade två nätter på Atmosphere innan vi lämnade Negros Oriental. Huset var ju helt tomt så där var det ingen idé att stanna. Ankbröst, poolhäng, smoothies, UNO och sedan en sista måltid i form av det klassiska lammet. Vi kallar den unga kocken för the lamb whisperer. Han är grym.

Negros bästa resort.

I tisdags flög vi till Manila för att spendera sista natten i Filippinerna. Först blev det ett besök hos barnmorskan som var sjukt stressad och yr. Junior sov gott i krypställning under ultraljudet och vägrade visa sig. Kunde varken se ansiktet eller om snoppen fortfarande satt där den ska. Men allt som var synligt såg iallafall bra ut. Rak ryggrad och välutvecklade små ben som sparkade bakut när ultraljudsmojjen störde allt för mycket. Ett runt huvud och en liten mage. Han, låt oss anta att det fortfarande är en hane, växer som han ska och det gör den min mage också. Bästa tecknet på att han växer är nog ändå att sparkarna blir starkare och starkare. Han är fortfarande galen och nu börjar han även använda urinblåsan som boxboll. Härligt.

Ett ben med en stor träningssko på.

Vi landade i Manila, pratade presidentval med taxichauffören, checkade in på hotellet i Greenhils, somnade och vaknade igen. Uträttade våra ärenden som var: att fixa ny hårddisk och spel till nintendot då vår första gått sönder. Köpa ny macbook pro då den gamla jobbat ihjäl sig de senaste två åren och käka lunch med Jovic. Hann med att köpa ett par knallrosa Converse för 50 spänn också. Sista missionet innan vi och alla väskor hoppade in i en taxi till flygplatsen var ett fylla upp tvserieförrådet. Sagt och gjort.

Mr Magic väntar på taxi.

Packningen var det ja... Sist vi åkte till Bali släpade vi med oss en dykväska, uvhusen till kamerorna med alla tillbehör (TUNGT) och lite annat skit. Den här gången var det resten som skulle med. Alltså resten av vårt liv. Skulle vilja se vem som helst packa ihop hela sitt liv under en dag och sedan få med det på ett flygplan. För vår del handlade det om fyra resväskor och tre handbagage.

Vårt liv.

Tillsammans vägde det hela drygt 100 kg. Varav 35 var handbagage. När man flyger får man oftast ta med sig 15 kg per person och 7 kg handbagage. Vi hade köpt till så vi totalt kunde ha 60 kg incheckat bagage. Det var allt som gick att köpa innan. Och vet man att man har övervikt SKA man köpa innan för det är mycket billigare. Fick betala för ytterligare 10 kg övervikt. Hade blivit mer om jag inte stod på sidan om vid varje incheckning och gömde undan en alldeles för tung kabinväska. Men! Så är det kanske inte alls som flyger med en 24" iMac, ett nintendo wii, tre bärbara datorer, jagvetintehurmånga hårddiskar för back up, kamerautrustning på 15 kg och så allt annat som normala människor äger förstås. När vi åker till Sverige om fyra veckor kommer bagaget vara betydligt lättare. Och det tackar vi för. Det är INTE roligt att krångla runt med 100 kg packning på tre olika flighter.

Flög sent från Manila och landade ännu senare i Jakarta. Somnade tillslut någongång efter klockan 01 på natten. Vaknade och hade en hel dag framför oss på hotellet. Flighten till Bali gick inte förrän vid 20. Så vi slappade i sängen, tittade på 500 days with Summer och begav oss sedan till flygplatshotellets pool/gym/spa. Värsta stället! Det var som att gå på badhus. De hade en konstgjord "isvak" och bredvid den en gigantisk het bubbelpool. Danne var tuff och hoppade i. Själv hittade jag på att det kanske inte var bra för gravida kvinnor att plåga sig så och lät bli. Det fanns en ångbastu och en vanlig finnbastu. Båda så stora att en skolklass utan problem skulle få plats. Poolen var även den stor och gymmet såg hur fint ut som helst. Men det lämnade vi till de hurtiga indoneserna. Det fanns till och med en personlig tränare. Hjälp. Käkade lunch efter badet, slappade lite till och begav oss vid 16 till flygplatsen. Hängde på Starbucks i flera timmar och blev tillslut glada över att det var dags att åka. Jag hade reda trott att vi skulle åka en timme tidigare då vi inte ställt om klockorna till Jakartatid. Då visade det sig att flighten var 40 minuter sen. Snark. Kom tillslut iväg och landade på Bali vid midnatt.

Hatten som inte fick plats i någon väska.

Under alla tre flighter har personalen vid incheckningen frågat om jag är gravid. Och det är jag självklart inte. Bara tjock. Vi har nämligen haft nödutgångsplatser med extra benutrymme och där får man inte sitta om man är gravid. Från och med idag tänker jag vara offentligt jättegravid. Det är roligare än att folk ska gå och tro att man bara är en tjockis med konstigt spinkiga armar och ben. Har förövrigt inte gått upp mer än drygt 4 kilo under dessa fem månader och känner mig ganska glad för det.

Gravida har stödstrumpor till shorts.

Innan vi anlände till Bali insåg vi att vi räknat lite fel på dagarna. När man anländer får man köpa ett visum och det gäller i 30 dagar. Flighten landar 23.45 och alla de senaste gångerna har vi fått visum från just den dagen vi landat. Även om vi inte kommit till visagubbarna förrän efter midnatt då det faktiskt är ny dag. Vi insåg plötsligt att vi bara skulle få visum till den tioende juni och vi åker till Sverige den elfte. Men flygplatsgudarna hörde oss! Ett par minuter efter midnatt smög vi oss fram till visummannen och som ett mirakel ändrade han stämpeln från 12:e till 13:e maj vilket gör att vi nu får stanna, lagligt i landet, till den elfte juni. Perfekt. Det går förvisso att betala för "over stay" om det skulle "råka" hända. Men det är alltid jobbigt att bråka med flygplatsmänniskor och vem vet hur stora pengar de försöker lura av en. Nu behöver vi inte oroa oss för det. Det enda som kan stoppa oss är väl att det svävar in ett askmoln eller tre över Europa samma dag som vi ska flyga. Inte helt otroligt.

Vi checkade in på hotellet mitt i natten. På innergården stod en katt och jamade som om den inte fått mat på tre veckor. Typ sedan vi var här sist. Det var med andra ord inte helt lätt att sova.

Cebu Pacific har förövrigt världens obekvämaste flygstolar och jag trodde jag skulle avslida när vi flög från Manila till Jakarta. AirAsia som tog oss till Bali däremot är riktigt bekväma.

Idag har vi packat upp vårt liv. Vi ska ju bo här på vårt lilla rum i Seminyak i fyra veckor. Så på skrivbordet står numera en stor dator. Nintendot är inkopplat i tvn. Kläderna upphängda i skåp och allt annat i sin ordning. Allt vi ska lämna på Bali, som är majoriteten av allt vi släpade med oss från Filippinerna, ska vi packa om i lådor och ställa undan hos Wim eller någon annastans.

Slutligen...
Det var helt klart med blandade känslor som vi lämnade huset i Zamboanguita. Vem vet när man får chansen att bo i ett hus på en strand igen. Brownie och Blackie sprang iväg innan vi åkte men hann få en puss på huvudet. Vi vinkade åt Springbock och Kudo när planet lämnade Dumaguete. Samtidigt kändes det som att det var dags nu. Det är det senaste året som har fått oss dit vi är idag. Med en liten växande människovarelse i magen och en butik som väntar på Bali har vi plötsligt stora utmaningar framför oss. Nya äventyr.

One last farewell.

Om fyra veckor kommer vi landa på Arlanda. Med oss i bagaget kommer vi ha ett års resande runt jorden, en vigsel och ett års sinnesfrid i Filippinerna. Det är upp till familj och vänner vi inte träffat under de här två åren att avgöra om det har förändrat oss. Jag tror det. Helt säkert. Mycket mer än vad två vardagsår i Sverige någonsin skulle kunna manipulera våra hjärnor.

Vi älskar äventyr. Nu blev jag sentimental. Tror jag måste spela lite New Super Mario Bros.

2010-05-14 13.00 Seminyak, Bali, Indonesia

Dag 321: The visitors
Oj. Det var nästan två veckor sedan sidan uppdaterades. Skämmes på oss. Men så har det varit ganska full fart också. Vi landade på Bali vid midnatt igår. Eller idag. Eller vad det blir. Vi har flängt en del innan det och jag lovar en uppdatering innan dagen är slut. Vår dag alltså. Eller er dag. För den är ju längre än vår dag. Hm. Typ. Vi lever iallafall! Dessa ord är beviset. Återkommer.

2010-05-06 11.30 Dumandan, Filippinerna

Dag 314: Älskade tyskar

2010-05-05 13.00 Dumandan, Filippinerna

Dag 313: Inget för känsliga läsare
Behöver väl knappast påpeka att natten som passerade var en jobbig natt. Denna gång berodde det främst på att en beef burrito som jag åt till lunch bestämde sig, med ett förjävligt magknip till hjälp, för att komma ut klockan 1.30. Problemet var att denna beef burrito var VÄLDIGT kryddstark och hårt packad. Dessutom verkade den ha växt sig sju gånger så stor tills den efter ungefär en timmes tortyr förvandlades till just tuggad beef burrito. Svett, sveda, smärta och tårar. ELD! Det blev fyra vändor till toaletten innan jag kunde somna om. För att vakna till Bon Jovi vid 6-tiden.

Årets gåva till mig skulle kunna bli obegränsat med a-fil och öronproppar.

2010-05-05 12.20 Dumandan, Filippinerna

Dag 313: Vecka 23

Vecka 23 och Brownie.

Det har väl inte hänt så jättemycket sedan förra veckan. Danne verkar tycka annorlunda för han fnissar åt mig och magen flera gånger per dag. Själv har jag inte sett mig själv i en helkroppsspegel sedan vi lämnade Bali. Här ser jag bara halva mitt ansikte om dagarna eftersom vår enda spegel, i badrummet, sitter väldigt högt.

Vi mår bra iallafall. Och man törs väl nästan inte säga det men... Vagnen är beställd. Den får vi i gemensam födelsedagspresent från Oikari SR och mormor/morfar/moster. Hur glada är vi för det? Väääldigt glada. Efter många och långa googlingar fanns det helt enkelt ingen annan som dög och känner man (vi?) så är det svårt att svälja stoltheten och skaffa något annat. Ungefär som att vilja ha en hund men köpa en hamster. Hittade drömvagnen på rea i Holland. Det kunde man spara si så där 4000 kronor på. Bra deal.

Så här kommer vår Bugaboo att se ut de första månaderna innan liggdel blir sittdel:

Orange, brun, Paul Frank.

Och nu lämnar vi babyhysterin. För igår var en intressant dag. Vi har haft kontakt med en tysk som vill köpa bilen. Han har mejlat fram och tillbaka och tillslut så gott som lyckats pruta till sig bilen. Eftersom vi drar om en vecka så känner vi ett ganska stort behov av att bli av med den. Vad det än får kosta. Så, han skrev att han skulle äta långlunch hos sin goda vän Hans. Uppenbarligen också tysk. Vi fick adressen till andra sidan stan och en tid att dyka upp. And so we did.

När vi kom dit låg Hans och sov och hans fru hade aldrig hört talas om någon Walter. Det hade inte Hans, som tillslut släpade sig upp, heller gjort. Han kände helt enkelt ingen som hette det och hade aldrig hört att någon av hans vänner skulle köpa en bil. Eller äta lunch med honom för två timmar tidigare för den delen.

Vet inte vem det var mest obehagligt för.. Oss eller Hans vars namn och adress blivit använt av en främling som uppenbarligen bara jävlats.

Så, vi åkte hem med bilen igen. Nu får vi ställa den hos en bilhandlare i stan istället. Förr eller senare borde väl någon vilja köpa den. Det hela kändes lite bättre när Danne påpekade att vi lagt lika mycket på vår fina blåa jeep i Filippinerna som det kostade att hyra bil i Sydafrika. Med andra ord, om den inte blir såld så låtsas vi att vi har hyrt den under vår tid här. Det gäller att lura sig själv.

I helgen kommer iallafall en amerikan och tömmer huset på möbler och prylar. Lite pengar in. Sedan är det bye bye Brownie, Blackie och huset. Hello till nya äventyr.

2010-05-03 10.50 Dumandan, Filippinerna

Dag 310: Grannfejden
Det verkar vara "tema sova dåligt varje natt" nu igen. Inatt skrek jätteödlan högt och länge minst tre gånger. Vid halvsjutiden började grannarna spela tre skitlåtar, bland annat Scorpions, på repeat. I vanlig ordning på högsta volym. Hade det inte varit för att vi åker om en vecka så hade krig varit förklarat. Det charmiga är att de börjar alldeles för tidigt, ibland i soluppgången, och stänger sedan av vid 8.30 då man hjärndöd har lyckats släpa sig upp. But why?

2010-05-02 16.30 Dumandan, Filippinerna

Dag 309: Styrelsemöte och manchester
Började kolla på en film igår. Lovely bones, tror jag att den hette. Peter Jacksons senaste skapelse. Var vaken ända till midnatt. Inte helt vanligt dessa pensionärsdagar. Hur som helst så somnade jag då och sov som en död. Tills strömmen försvann vid 9-tiden på morgonen och det blev kokhett. Då smällde vi till med en brakfrukost a la stekt ägg på toast och knapriga bacon. Till det massa lappar, idéer, klistermärken, konstböcker och andra inspirationskällor för kommande projekt. Sedan såg vi färdigt filmen. Som inte var något vidare underverk. Vad som händer efter det är ett mysterium. Strömmen kom tillbaks och plötsligt blev klockan 16 och vi hade fortfarande inte ätit lunch. Det gör vi nu. Nästan halv fem så här på söndageftermiddagen. Det är märkligt hur tiden bara kan försvinna bort ibland. Men bra!

Studio Oikari har frukostmöte.

Någon gång i dimman kom en bild från Gävle på en 30 år gammal åkpåse. Superfin i brun manchester och vit teddy på insidan. Både syrran, jag och lillebror har dregglat i den men ändå ser den så gott som ny ut. Sååå fin. Perfekt att vi nu inte kommer behöva lägga pengar på att köpa en varm åkpåse som ändå bara kommer användas ett par månader. Möcket nöjd. Rent logiskt borde det betyda att vi kan lägga pengarna på andra roliga barnprylar istället!? Eller? Inte? Nehepp. Det finns (tyvärr alldeles för) gott om dem.

Där kan man ligga och mysa.

Fresten... När blev det egentligen maj? Vi hänger inte med i svängarna. Med andra ord är allt som vanligt.

Nästa tisdag lämnar vi ön för en fixardag i Manila. Den 12 maj lämnar vi landet.

2010-05-01 13.50 Dumandan, Filippinerna

Dag 308: Månförmörkelse
Igår var det en fantastiskt fin månförmörkelse. Tyvärr försvann den lika snabbt som den kom och redan efter en kvart var månens oranga färg utbytt mot den vanliga ljusgrå.

Som en stor god persika.

Och vilket månsken..

Idag är jag obeskrivligt trött. Tyvärr kan jag nog inte skylla på fullmånen. Det är helt enkelt inte speciellt bekvämt att sova. Vänder mig minst sjuttiofem gånger per natt. Sover kanske bäst på sidan men efter ett tag så har jag mosat både axel och arm och måste vrida mig åt ett annat håll. När jag lägger mig tillrätta på mage så protesteras det direkt där innifrån. Hrrrrrm.

Plockar ut bra foton till butiken. Drömmer mig bort till Namibia och alla djuren. Dit kan jag verkligen längta tillbaks. Måste nog se till att spendera ett par år av livet där borta. Bo ute i bushen och ta hand om djuren. Först ska jag ge Danne några år att bearbeta planen.

2010-05-01 12.30 Dumandan, Filippinerna

Dag 308: Situationer vi minns
När vi helt plötsligt mötte en väldigt arg gigantisk elefant på en alldeles för smal väg i Namibia. Som fladdrade med öronen, stampade med sina jättefötter och vevade på snabeln som det kom läskiga ljud ifrån. Då slog hjärtat lika snabbt som bilen backade.

Hjälp.

2010-04-28 13.10 Dumandan, Filippinerna

Dag 305: Nya veckor och rörelser
Så går vi in i vecka 22 och börjar inse att det där med barnvagnar och andra högst nödvändiga och (kanske) mindre nödvändiga prylar är roligt och dyrt. Mannen där inne, om det fortfarande är en man, lever om och verkar bli starkare och starkare för varje dag som går. Inatt vaknade jag för första gången av sparkar och kunde sedan inte somna om förrän han lugnat sig.

Så här ser vi ut idag.

Det verkar som att tyskgrannarna är på väg till Tyskland. De har sprungit runt och packat och grejat hela långa dagen. Men det verkar inte som att de tänker säga hejdå innan de åker. Ehum. Själva har vi precis bokat en enkel biljett från Manila till Jakarta. 12 maj lämnar vi Filippinerna bakom oss. Då slipper vi betala för att förnya våra visum och klarar oss precis på 30-dagarsvisumet i Indo. Bra tajmat. Thaimat? Det vore gott. Men idag blir det laxbaguett, precis som igår. Sedan fläskgryta till middag. Fresten så tror jag inte det går att få tag på thaimat på den här ön om man inte lagar den själv. Annat är det på Bali.

Nu är det bara sex veckor kvar tills vi åker till Sverige. Det är med väldigt blandade känslor den dagen närmar sig. Det ska bli jättekul, framför allt att träffa nära och kära, samtidigt som jag inte kan låta bli att känna mig nervös och lite orolig för hur det kommer att kännas väl på plats. Under de här två åren vi varit borta har vi inte direkt längtat till Sverige på riktigt en enda gång. Å andra sidan kommer det ju inte bli riktigt som förr då det var vårt hem. Nu blir det lite som att turista i sitt eget hemland. DET ska bli kul! Kolmården, Furuvik, Skansen, Högakusten, båtåkning i skärgårdarna - here we come. Och så den där turen ner till Franrike för att hälsa på svärfar förstås.

2010-04-28 09.45 Dumandan, Filippinerna

Dag 305: Nedräkning
Tiden går otroooligt långsamt när man har saker planerade för framtiden. Vad ska man göra idag? Städa lite kanske? Fortsätta kolla på barnprylar som en besatt? Spela lite nintendo? Ta en promenad? Klia på ett myggbett? Ja. Igår spöregnade det. Efter spöregnet hade en miljard flygfän fått liv. Kul för dem, men de var överallt. Det gick inte ens att gå ut. Det var äckligt. Japp. Idag skiner solen igen. Bättre så.

2010-04-25 15.10 Dumandan, Filippinerna

Dag 302: Lätta ett samvete eller två
När vi lyfte från Jakarta här om kvällen började jag tänka på hur otroligt många flygresor vi har gjort sedan vi lämnade Sverige för nästan två år sedan. Så kom jag att tänka på koldioxidkompensering eller klimatneutralisering som det så tjusigt också kallas. Vi lär ju ha bidragit till att en heeeel del skadliga utsläpp tyvärr. Man ska alltså genom klimatneutralisering kunna "neutralisera effekten genom att bidra till ett projekt som leder till att minska utsläpp någon annanstans i motsvarande grad". Så står det på tricoronagreen.com, som jobbar just med detta. På hemsidan kan man räkna ut hur mycket skit man har bidragit med och vad man kan betala för att kompensera detta.

Typ så.

Det tog ett tag att skriva in alla flygningar vi gjort de senaste två åren. Men tillslut kom jag fram till detta:

Vi har flugit 69 gånger. Och har innan vi kommer till Sverige sju flighter kvar.

Totalt har vi transporterats 110 283 kilometer i luften. Enligt tricoronas borde vi kompensera för SEXTIO TON utsläpp. Om vi skulle vilja göra det skulle det kosta oss si så där 16 000 svenska kronor.

Dyrast och smutsigast var flighten från Washington DC till Johannesburg. Vi skulle behöva betala 1942 kronor för att kompensera den 13084 kilometer långa resan som bidrog till 7,22 ton växthusgaser.

Bara flighten till Sverige som vi kommer göra i juni är värre. Med 7,24 ton på 13298 kilometer. 1945 kronor kan man betala om man vill plocka bort den resan från sitt samvete.

Kommer vi betala något? Nej. Men hade vi haft möjligheten kanske vi hade gjort det.

Mycket pengar. Men å andra sidan när man tänker på hur otroligt (onormalt) mycket vi har flugit är inte 16 000 kronor på två år för två personer några jättesummor. Men då undrar jag: gör flygbolagen något för att kompensera? Med tanke på vad det kostar att flyga så kan man ju tycka att de kan ta lite av de pengarna och rena alla våra samveten.

2010-04-25 12.30 Dumandan, Filippinerna

Dag 302: En tumlare

Vecka 21 och det börjar synas från utsidan att det är någon som lever om där inne. Fniss.

Idag är en långsam dag. Solen skiner och vinden blåser som vanligt. Gårdagens resa gör sig påmind. Vila står på schemat. Han där inne vilar inte speciellt mycket. Som ni ser.

Ingen som tycker att vi har köpt en fin butik?

2010-04-24 15.16 Dumandan, Filippinerna

Dag 301: Som att resa runt halva jordklotet
Precis när vi skulle åka från hotellet igår drog världens storm in över Bali. Det åskade, blixtade och regnade sjuuuuka mängder på lika sjukt kort tid. Vi stod på kontoret och skulle betala. Strömmen försvann. Det började komma in vattet och ja... Det kändes inte som att vi någonsin skulle komma iväg. Men det gjorde vi. Om än en timme försent. Åh jäklar vad vi inte är människor just nu. Det tar oss lika lång tid från Bali hit till huset som det skulle göra att åka till Sverige. Ungefär. Flyg till Jakarta, vänta i Jakarta, flyg halva natten till Manila för att anlända vid si så där 6-tiden efter fyra timmar av onormal sömn, inte vänta i Manila eftersom flyget var försenat från Jakarta och de stängde incheckningen precis bakom oss, och sedan landa i ett varmt Dumaguete. 12 timmar senare. Dödade.

Cebu Pacific är det snålaste flygbolaget som finns. Inceckningen tar ALLTID tio gånger längre tid än hos andra flygbolag. Det är helt bissart. De tar betalat för varje gram som folk har i övervikt. Dessutom har de obeskrivligt obekväma flygstolar. Men.. De är billiga.

Vi somnade när vi kom hem till rehabhuset. Det känns lite som så. Att detta är någon sorts semester kombinerad med avveckling innan allt annat händer. Lugnet före stormen. Hoppas allt går smidigt.

Vi har tydligen passerat 300 dagar här nu. Och den där inne har passerat halva tiden i magen. Pigg som en lax. Man ser tydliga sparkar från utsidan.

Nä. Hjälp. Kollaps. Måste lägga mig på soffan igen.
2010-04-23 12.02 Bali, Indonesia

Dag 300: Butiksnavel
Sista dagen på Bali för denna gång. Incheckning pågår. Lika bra köpa till 15kg bagage eftersom vi ska ta med oss en väska tom tbax till Filli. Vi får iaf hänga vid poolen fram tills shuttle tar oss till flygplatsen. SÅ går ingen nöd på oss. Imorse lyckades vi med konststycket att transportera en 2x1 meter inpackad tavla på vespan. Folk stirrade roat. Väskor och lådor är flyttade till Wims hus och vaktas av Thunder, En rottweiler som är glad men skeptisk.
Vi har hittat ett hus oxå. Men lite dyrt. We like dock. Men vi jagar vidare nästa tripp. Det är en djungel kan man säga. Inte som att ta ett hyreskontrakt i en HBS-byggnad och betala en gång i månaden...nej här är det förskott 1-5 år som gäller. Hepp.

Djup pool med direkt access från köket.

Butiken är stängd för tillfället. Wim ska avsluta sina grejer innan vi kör nåt gemensamt i väntan på att vi flyttar hit. Det är tydligen lite takdränering som ska fixas oxå.

Världsstäderna ska tas bort från entrédörren.

Vår granne säljer barnkäder.

Fyra mäktiga fönster vätter åt grannen till höger.

Två stora fönster och entrén mot gatan.

Laxen och lövet (?) ska bort..

Vi hoppas även kunna få byta ut vår Jeep i Filli mot en läcker Benson på Bali. Perfekt med ryggstöd och lastutrymme. På bilfronten blir det långhyra tillsvidare med barnvagnsutrymme.

Mr Benson.

Ja det är väl ungefär så det är just nu. Vi återkommer med lägesrapport från Filifjuttland.

Populärast på Bali.

2010-04-21 12.47 Bali, Indonesia

Dag 298: Fyra år har gått
Påsar slogs ihop i Göteborg för fyra år sedan. Det firar vi med ståndmässig frukost och en butik. 21 känns som ett bra datum så from idag äger vi en butik på Bali helt enkelt. Vi firar fyra-årsdag och dag ett på samma gång kan man säga. Om ett år den 21e april är det 5 år och ev nyinvigning på butiken. Den som hänger med får se.

Nu är det en timmes vila för fullproppade magar av ägg och små människor. Kl 14 bär det av på 4-timmars "Hooney Moon Massage package". Ansikte, kropp, inbäddningar, bad och hela tjottalongen.

Här följer en resumé från de senaste happeningsena (?) i fotoform. Tjipp.

Eva är redo att gå på galej.

Danne övervakar så Uncle Wim gör rätt...

...innan han själv skriver under...

...och det firas...

...att Mr X i magen snart ska få vaggas i en butik.

"Ljuger? Nej det är sanning, jag lovar."

Morgonen den 21e inleds med UNO så klart...

...och en ståndsmässig frukost som sig bör.

Läcker smak som man säger i Holland.

2010-04-17 16.00 Bali, Indonesia

Dag 294: Några foton
En dag på Bali är uppladdad på PHOTO. Och runt om kring oss på hotellet pratas det inte om något annat än inställda flighter och möjligheten att lyckas ta sig hem till europa.

"Jag ska hålla tal på min kompis bröllop... Jag kanske kan flyga till Italien och ta mig till England därifrån? Jag gör vad som helst. Jag måste hem!".

2010-04-17 12.30 Bali, Indonesia

Dag 294: Life on Bali
Puh. Det är varmt här. Men det fläktar skönt när man hoppar på motocykeln och åker ut bland risfälten. Därför har vi under ett par dagar räddat uncle Wim från hektiskt arbete och låtit honom ta oss ut på husjakt istället. Vilket verkar vara det bästa han vet. Igår körde vi runt i minst hundra timmar. Tills vi dog. Då avslutade vi en skön typisk Balidag med finmiddag vid havet, på the Breeze. Där har de världens godaste mocktails. Vilket är vad man kallar alkoholfria drinkar här. Idag strejkar vi och ligger vid poolen och vilar/surfar/spelar Angry Birds och dricker juice hela dagen.

Här ligger vi idag.

Här om dagen tog vi en spontan sväng till Kuta och surfbutikerna. Där inhandlades ett helt gäng med nya gravidvänliga kläder. Finfint. Surfbutikerna kan man lita på! Dessutom är det en njutning att bli tjock och behöva resår när man får nya kläder till garderoben. Eller snarare resväskan.

60 kg släpade vi hit från Filippinerna. Det mesta dykgrejer. Allt det ska lämnas kvar i Wims hus. Tar bara med oss en stor tom väska tillbaka. Den ska fyllas upp till omgång två som lär bli i mitten av maj. Det verkar alltså som att vi får med oss allt vi behöver på planet. Skönt att slippa shippa och krångla med tullen. Dessutom har vi redan skickat en låda med kläder och tavlor till Sverige. Alltså kommer vi ha väldigt lite med oss på planet till Sverige. Desto kan vi ta med och lämna på Bali.

Meeeen på tal om flygplan... Hur ironiskt känns det inte med den där vulkanen på Island som tar död på halva europas flygningar? Det händer bara inte. Eller - tydligen så gör det just det. Magnus, Karin och Sigge skulle satt sig på flyget till Filippinerna igår. När och om de dyker upp hos oss i Zamboanguita är fortfarande ett mysterium. Vi kan inte annat än hoppas att vindarna vänder.

Fotoalbum från en heldag på Bali kommer upp under dagen!

2010-04-13 19.15 Bali, Indonesia

Dag 290: Vecka 20
Jo man blir tjock när det växer en utomjording i magen. Hade inte gått upp ett gram och magen såg nästan ut som vanligt tills Anders och Daniel kom. Då hände det något. Tre kilo upp sedan förra barnmorskebesöket. För er som undrar hur en gravid Eva ser ut kommer här nedan två bilder.

För övrigt har vi landat på Bali efter en väldigt lång resa. Började med eftermiddagsflighten från Dumaguete till Manila. Där tog det sedan 1,5 timme att checka in. Efter det ytterligare en timme för att komma igenom passkontrollen och sedan var det lika lång kö till säkerhetskontrollen. Helt otroligt. Tur att vi hade gott om tid. Efter en fyratimmarsflight till Jakarta i världen obekvämaste Cebu Pacificstolar (ungefär lika sköna som träbänkarna på tågen i Kina) visade det sig att terminalen vi skulle åka från sex timmar senare var stängd. Så vi fick tillbringa natten utanför terminalen på några andra härliga bänkar bänkar som skulle kunna ha varit i trä. Omringade av vakter tack och lov. Det var svårt obekvämt och ganska omöjligt att sova där ute på bänkarna. Mage tyckte jag, rygg eller sida tyckte han i magen. Absolut inte rygg eller sida på lutande stenhårda bänkar svarade jag och la mig på mage protesterna till trots. Tills armarna domnade bort och jag inte orkade känna av mer puttar. Vrida vända, vrida vända.

Terminalen öppnade klockan 4. Då släpade vi oss in. Kaffe och varm choklad på Starbucks som inte hade några mackor färdiga. Flyget gick vid halv 7. Landade sedan på Bali vid 9-tiden. Något döda. Blev hämtade av hotellet och fullkomligt däckade när vi kom fram. Sov till 15. Gick ner till poolen och käkade lunch. Badade lite, läste lite. Gick upp när solen började gå ner. Duschade. Och så ner igen för att äta middag. Där är vi nu. Sedan somnar vi igen. Imorgon tänker vi vara pigga och njuta av allt underbart som Bali har att erbjuda!

2010-04-12 13.00 Dumaguete, Filippinerna

Dag 298: Ljud vi gillar
En liten blick in i verkligheten kan man se HÄR.

2010-04-12 13.00 Dumaguete, Filippinerna

Dag 298: Den tiden på månaden
Det infaller normalt en gång i månaden och nu är vi där igen. Besök hos barnmorskan med ultraljud. Fjärde gången gilt. Underbart. Vi har redan bokat tid hos barnmorska i Sverige och fått förklarat för oss att där får man bara göra ultraljud på medicinska grunder. Förutom rutinultraljudet runt vecka 16-18. Med andra ord är det många som bara får göra ETT ultraljud under hela graviditeten. Själva är vi lyckligt lottade och har på grund av det blivit beroende. Det är bästa dagen i månaden när vi får se hur den där lilla har växt och vad den pysslar med. Skulle göra ett ultraljud i veckan om det inte vore så jobbigt att åka in till Dumaguete.

Imorgon går vi in i vecka 20. Och idag kom dagen då barnmorskan utbrast "There! You see? A big penis!". Det är alltså en liten pojke som ligger där inne och hoppar om dagarna. Häftigt. Det förklarar kanske alla nya mystiska hår jag fått på magen. En hååårig pojke! Kommer antagligen se ut som sin far när han bestämmer sig för att komma ut. Fast tydligen med större penis.

En snopp. Tydligen.

Stor kille.

Ligger på höger kind vänd mot den yttre världen.

Lyssnar på hjärtljudet.

Nu drar vi till Bali. Sedan blir det sverigebesök och efter det ett sista ultraljud och besök hos barnmorskan här i Fili. Efter det drar vi till Bali igen. Och då blir det ett efterlängtat 4D-ultraljud. Det återkommer vi till då.

2010-04-11 09.30 Dumandan, Filippinerna

Dag 297: A raising in the sun

2010-04-11 08.25 Dumandan, Filippinerna

Dag 297: Nojiga mammor
Det är intressant att bli gravid. Rent naturligt har jag börjat läsa väldigt mycket om det på internet, kollar runt i forum för att lära mig saker och ting. Det är inte tal om några föräldragrupper här i Filippinerna. Och ändå om vi befann oss i Sverige skulle vi hålla oss långt ifrån dem. Inte en kopp te för oss helt enkelt. Det som aldrig slutar överraska, särskilt i forum, är människor otroliga förmåga att oroa sig för saker, konstiga saker, och framförallt lägga sig i andras graviditeter.

Det mest vanliga handlar om vad man får och inte får äta. Dör bebisen om jag äter en sillbit på midsommarafton? Ät inte choklad för då kommer bebisen få ett finger mindre osv. På den nivån ligger ofta diskussionerna. Allra värst är det när folk bokstavligen skäller ut varandra i forum för att de gör något som de inte "borde göra". Jag hamnade i en tråd där någon hade frågat om det är okay att sova på mage när man är gravid. Då blev vissa nästan vansinniga och skrev att det kan man aaaabsoluuuut inte göra, då kan ju bebisen bli alldeles platt och dö och är du helt dum i huvudet. Typ. Så jag fortsatte surfa runt på detta ämne. Och det visade sig ganska snabbt att det är inga problem alls att sova på mage, så länge det är bekvämt för dig själv. Du kommer inte mosa någon bebis. Den ligger väl skyddad inne i livmodern.

En mage som börjat växa senaste veckan.

En kompis skrev till mig att jag inte får vara i värme och inte sola magen. Det OCKSÅ är tydligen farligt. Back to google. Det enda som är farligt med solen är det som alltid är farligt med solen. Du kan få hudcancer. Och när du är gravid kan du lättare få pigmentfläckar som inte går bort. Men temperaturen inuti kroppen förändras inte nämnvärt och absolut inte så att det är skadligt för fostret. Isåfall borde man ju få feber varje gång man utsätts för värme och riktigt så fungerar det inte, uttryckte sig en barnmorska. Det låter ganska logiskt. Hur går det för barnen som blir till i Afrika och andra kokheta länder? I Filippinerna ser jag friska glada små barn varje dag.

Men det som fick mig att dra igång det här var denna fantastiska fråga: Är det säkert att vaxa ben och bikinilinje när man är gravid?

Vaaa? Gillar sista delen av svaret:

Det största problemet med vaxning under graviditeten är förmodligen att vissa delar av kroppen kan bli svåra att nå och än mindre se, i synnerhet i tredje trimestern.

Nej gott folk. Länge leve sunt förnuft, lyssna på kroppen och en nypa salt! Alla kan råka ut för mer eller mindre olyckliga saker. Det lär inte bero på att någon råkade lägga nycklarna på bordet eller kliva på en A-brunn.
2010-04-11 06.50 Dumandan, Filippinerna

Dag 297: Life goes on
Karlstads vänner är avvinkade. Jag är i halvkoma på grund av tidig uppstigning. Och vet att hela dagen kommer fortsätta så. Natten var dock lugn. Förra natten vaknade jag av att Danne skrek "UNO!". Det var annorlunda. Började genast undra om det gått för långt. Vi snittar nog 5-6 omgångar per dag.

Daniel spenderade sista dagen i huset till sängs. Magtrubbel. Tyvärr kunde han inte följa med på vår dagsutflykt till Koko´s Nest. Det var finare än vanligt och hummusen med nybakt pikabröd smakade lika underbart som alltid. En bra avslutningstur på ett par underhållande och trevliga veckor! I sommar återansluter vi till varandra för att äta oss igenom hela Karlstad.

Imorgonbitti blir det besök hos barnmorskan och ett ultraljud. Ska bli spännande. Som vanligt. Sedan spenderar vi hela långa dagen i Dumaguete innan vi tar eftermiddagsflyget till Manila och sedan åker vidare därifrån till Jakarta. När vi landar i Jakarta är klockan efter 24 och nästa plan till Bali går inte förrän runt 7. Det blir en lång natt på AirAisias terminal. Som åtminstone är helt nybyggd och jättefin. Sedan väntar alltså 10 dagar på Bali. Härligt.

När vi kommer tillbaks från indo får vi finbesök från Göteborg. Det är Magnus, Karin och deras tvååriga Sigge som kommer och hälsar på. Det ska bli kul. Och det ska även bli sista besöket innan vi lämnar Fili. För så fort de åkt härifrån kommer vi fixa allt i huset och sedan åka raka vägen till Bali där vi tillbringar sista tiden fram till 11 juni. Landar i Sverige dagen efter.

Det är läget!

2010-04-09 16.15 Dumandan, Filippinerna

Dag 295: Ja just det...
Jag skulle ju även kunna påpeka att vi hade det riktigt bra och härligt i Moalboal. Dykningen var tydligen bra, juicerna toppen och maten var si så där. Solen sken, poolen svalkade, tupparna gallskrek. Allt var som det skulle med andra ord. Idag har vi vilodag eftersom gårdagen spenderades på vägarna. Man får inte anstränga sig varje dag. Imorgon åker vi söderut och käkar lunch på Cocos Nest. Hemgjord hummus och nybakat pitabröd! Om det blir med båt eller bil får vädergudarna alldeles själva avgöra.

Värmlänningarna har bestämt sig för att lämna oss för Manila på söndag. Lite shopping innan de flyger ut ur landet på tisdag. Och lika bra är väl det eftersom vi drar till Indonesien på måndageftermiddag. Men först ett besök hos barnmorskan i Dumaguete.

Just det.

2010-04-09 14.45 Dumandan, Filippinerna

Dag 295: Moalboal
Två nya album från Cebu går att hitta på Photo! Ett från under ytan och ett från ovan...

2010-04-09 12.35 Dumandan, Filippinerna

Dag 295: Födelsedagsgrejs
Igår fyllde Anders 35 hela år. Det firade vi, efter hemkomsten, med mangotårta och paket. Ett alldeles eget UNO, en kinesisk katt med tics, ett rör Pringles med pizzasmak (han var lite ledsen efter att inte fått pizza till lunch) och en sjungande krälande sköldpadda. Inte dåligt!

Wöööw.

En livs levande sköldpadda alltså.

2010-04-09 10.00 Dumandan, Filippinerna

Dag 295: Arga svartmesar
Det är dags att slänga ihop ett album från äventyret till Moalboal. Då vet jag vad jag ska göra idag iallafall. Undra vad dessa två värmlänningar ska hitta på? Spela Angry Birds på telefonerna? Näääää?

Svaart mees.

2010-04-06 09.25 Moalboal, Filippinerna

Dag 292: Sol, pool och internet
Ligger vid poolen. Omringad av en tysk/kinesisk familj. De härjar men ska snart på utflykt. Phew. Grabbarna grus ska iväg med dykbåten när som helst. Något bittert att inte få dyka. Särskillt när jag ser kameran med fisheyelinsen i sitt hugyhus. Hrrrrm. Det är inte helt fel vid poolen heller. Men det finns inga fiskar i den. Phu nu blev det varmt. Måste bada. Sedan läsa. Och sova. Ylande hundar och tuppar med märklig dygnsrytm förstörde natten.

2010-04-04 17.05 Dumandan, Filippinerna

Dag 290: Glad påsk Tobbe

Vi åkte till byn och köpte 50 kilo grismat.

Tobbe blev jätteglad och grymtade för fullt.

Nästan 100 kilo tung nu och äter 2 kilo om dagen.

Tobbe har tydligen redan blivit "uppvaktad". Hur vet man om hon är dräktig? undrade Danne. "Organet blir rött efter 15 dagar", svarade King och pekade på Tobbes heligaste delar. Mmmhmm.

Vi behövde också mat. Så vi köpte fläskgryta..

2010-04-04 10.45 Dumandan, Filippinerna

Dag 290: Den heliga veckan
Det är påsk. Det märker vi inte av speciellt mycket. Inte alls skulle jag nog vilja påstå. Kan hända att det är fler lediga människor i svängarna. Och några fler limmsniffandes ungdomar. Annars har vi inte sett ett endaste påskägg. Eller påskris för den delen. Det närmaste lidelse vi kom på långfredagen var solbrända kroppar. Det efter två dagar på Apo. Och tydligen är vi inte de enda. Vi har hört rykten om fler odödliga människor som råkat ut för en onormalt stark sol de senaste dagarna. Märkligt.

Apo alltså. I torsdags blev det mest snorkling och UNO. I fredags slängde gubbarna sig i vattnet för att dyka. Två dyk blev det. För de flesta. Gästande Daniel hade dock inte turen på sin sida utan kom upp direkt från dyk två med en trasig bcd, hyrd i Sverige. Glad påsk!

Imorgon lämnar vi Negros för en utflykt till Cebu. Vi tar bilen över och kör till Moalboal där mer dykning väntar. Kan hända att vattnet är lite lugnare där. Själv får jag lägga mig vid poolen och läsa en bok eller två.

Från det ena till det andra. Igår kväll käkade vi middag på Atmosphere. Himmelsk förrätt, okay huvudrätt och väldigt chokladig efterrätt. Gott!

Annars? På tal om limmsniffande ungdomar så har vi blivit av med en varsin dykmask, snorklar, en gammal kompaktkamera i uvhus och en pekpinne. Eking spårar små barnsteg i sanden och leker FBI.

Sprattel sprattlar i magen. Det petas där inifrån så gott som varje dag nu. Extra mycket om jag lägger mig bekvämt på magen. Det är inte populärt. Pet, pet. Festligt.

Idag ska vi köpa mat till, och hälsa på, Tobbe. Sedan blir det nog en filippinlunch i byn innan... Angry birdmaraton och UNO i huset. Och grillad korv till middag. Så är det!

2010-03-31 13.50 Dumandan, Filippinerna

Dag 286: Sommarregn
Jag tror nästan inte mina ögon. För första gången sedan november regnar det ordentligt. Det är riktigt mörkt och grått ute. Istället för torka luktar det gott av blöt sommar. Är det för att Anders och Daniel kom igår? Säkert.

Hoppas hundarna har tak över huvudet.

Avtryck.

Imorgon är det första april. Tiden går lika fort som vanligt. Det är bra.

2010-03-31 09.35 Dumandan, Filippinerna

Dag 286: Graduation time II
Tråkig morgon. Har precis vinkat, kramat och snyftat av Kudo och Springbock. De ska flytta till några nunnor i Dumaguete. Karlarna fick ta hand om det. Bra det, så slipper jag. Tillräckligt ledsamt att vara kvar här med en Brownie som springer runt och ser lycklig ut. Helt ovetande om att hon aldrig kommer få terrorisera sina småsyskon igen.

De två små vita var så jättemagra och rädda när vi träffade på dem första gången hos amerikanen vi bodde hos när vi kom till Fili. Man kunde inte höja handen för att klappa dem utan att de tryckte sig mot marken. Rädda för att få stryk. Idag var det två lyckliga, välmående och kärleksfulla vovvar som lämnade the Oikaris rehab.

Hoppas, hoppas, hoppas att Danne tycker att nunnorna verkar snälla (finns det elaka nunnor?) och att de kommer få det bra där. Återkommer med rapport och foton från det slutliga överlämnandet.

Lyckligt ovetande.
2010-03-29 12.30 Dumandan, Filippinerna

Dag 284: Graduation time
Idag är det tydligen examen i skolorna. Det är dags för sommarlov. Helt plötsligt kommer storebror granne släpandes på lillebror granne. Och det var inte svårt att smälta.

Hundarna var framme och gratulerade.

Det är seriöst i tidig ålder.

Lillkillen fick 200 peso i examenspresent och blev totalt överlycklig. Tillsammans med brorsan sprang han hem skrikandes "maaamma, maaaaaaamma!".

För en vecka sedan sprang vi på en jättestor uppblåsbar hund som vi inte kunde låta bli att köpa till dem. Det fick bli en "tack för att ni har matat hundarna när vi varit borta present".

Även hunden gick hem.

2010-03-29 10.17 Dumandan, Filippinerna

Dag 284: Storgnällaren
Vaknar upp till storm efter ännu en natt av störd sömn. Det hade kunnat gå hur bra som helst, vågorna överröstade grannarna och alla hundar var inne och tysta. Förutom en liten råtta som verkar vara på god väg att löpa. Kudo. Hon fick antagligen vittring på någon ståtlig hanhund som i sin tur fått vittring på henne och strök runt huset. Så började gnällandet. Tillslut fick Danne släpa sig upp för att släppa ut henne. Hon kanske var kissnödig, tänkte jag. Hon var borta ett tag, kom in, la sig, vi kunde inte somna om, hon började gnälla igen. Ett låååågt ynkligt men bestämt gnäll.

Konstigt nog låg vi i halvkoma fram till strax innan 10. Utan att hundarna försökte få upp oss. Vilket de normalt brukar göra vid 7-tiden. Duktiga odjur. De kanske också sov dåligt pga Kudos lockläten...

Innan vi somnade igår låg vi i sängen med telefonen mellan oss och lyssnade på Frölunda-Linköping. Det gick ju inge vidare. Jag somnade tillslut och Danne stängde av när det blev 3-1. I ärlighetens namn så bryr jag mig inte speciellt mycket om hur det går för ribbträffarnas konungar. Brynäs har ju redan fått tacka för sig. Men det vore kul om Skellefteå slog ut Färjestad. Bara för att det alltid är kul när Färjestad blir utslagna. Djurgården får gärna ta SM-guld. Bara för att det alltid är kul när de gamla klassiska klubbarna vinner.

Det verkar finnas de som tycker att vi gick hårt på Filippinerna i förra inlägget. Och det gjorde vi säkerligen. Men samtidigt så handlar det om saker som vi haft omkring oss dagligen sedan juni förra året. Saker och situationer som vi pratat om ofta men bestämt oss för att inte lägga någon energi på att irritera oss på eftersom vi ändå valt att bo här. Men nu har vi valt att flytta härifrån. Och efter att ha varit i många länder, både moderna och omoderna så vet vi att det inte finns ett endaste där man kissar så mycket överallt/på allt, stirrar på ett jobbigt sätt på vita tjejer om man är man (jag kan inte längre gå i bikini i vår egen trädgård utan att känna mig obekväm) eller är totalt oförstående för hur andra uppfattar saker och ting (då inte bara västerlänningar utan sina egna lika väl). Som här, i Filippinerna. Och allt detta beror självklart på diverse olika saker. Som vi accepterar och är förstående för. Precis som vi accepterar att många tycker att det är helt okay. Vi trodde att vi kunde leva med det och var till och med beredda att göra det under en väldigt lång tid. Men nu har vi tagit beslutet att vi inte längre tycker att det är helt okay. Att det inte passar oss. Och bara för att vi lämnar landet trollas inte Filippinernas baksidor bort. Baksidor är väldigt uppenbara om man lever tätt inpå dem varje dag. Så hårt eller inte - allt är inte frid och fröjd och så är det bara.

Det finns en hel drös anlendningar till varför vi lämnade Sverige också. Trots det ser vi fram emot att åka till Sverige för att hälsa på. För det är annorlunda att semestra i ett land. Nästan vilket land som helst kan vara underbart en kortare tid. På samma sätt är det väldigt annorlunda, och utan tvivel underbart, att åka till Fillippinerna på semester i några veckor mot att faktiskt leva och bo här.

Nog om det.

Idag är det städdag. Imorgon kommer nämligen Andrs och Daniel från Sverige. Vi kan bara hoppas på att det slutar blåsa lite. De är nämligen redo att dyka. Vi är redo för UNO.

Nytt tillskott i itunesbiblioteket: Mumford & Sons

Fiskstatus: Still going strong!

2010-03-28 10.50 Dumandan, Filippinerna

Dag 284: RAAAAAAP
Vi är mätta nu. På Filippinerna. Vi har ju ändå trots allt varit här nästan ett år. Nästan. När vi åker härifrån har vi iallafall varit det. När man vet att man ska åka ifrån något ställe är det extra lätt att börja störa sig på saker som man tidigare lärt sig acceptera.

Till exempel...

...alla äckliga människor som pissar överallt. Längs vägarna, längs vårt staket, på sina lastbilar, på sina vanliga bilar, på allt. De är som hanhundar allihopa. Så äckligt irriterande. De borde skickas till Singapore på avkissning allihopa.

Existerar inte i Filippinerna.

...alla som stirrar. Utan någon som helst skam i kroppen. Vi kan leva med kidsen, för barn är barn. Men när det står äldre män och glor tills ögonen ramlar ur ögonhålorna får vi nog. Dessutom skriker de. Inte på ett underhållande sätt, utan bara perverst och olustigt. Och jo, vi får nog när det står tio ungar på stranden och glor rakt in i huset också. Faktiskt.

Vardagsgodis.

...alla som går upp innan solen ens orkat sig upp och sätter på omodern skitdålig musik på högsta volym. Typ Scorpions och Tom Jones i kyrkomusiksfattning. För att sedan stänga av den igen vid 9 och gå in i koma några timmar. För att sedan vakna upp, supa ner sig själva totalt och gå runt och svamla/vingla/glo. En helt vanlig söndag.

En klassiker. Varje dag här.

...den nya karaokebaren mittemot Ekings hus. Där fulla filippiner "sjunger" till klockan tre på morgonen. Så att det hörs en mil åt varje håll längs kusten. Stackars Eking och hans familj. Och alla andra familjer som bor runt omkring. Det är ju trots allt mitt i ett bostadsområde.

Skitsnygga karaokemaskiner.

...den äckliga maten och faktumet att det faktiskt inte finns några bra internationella restauranger att äta på om man är sugen. Trots att det är massa tyskar/swizzar/australiensare som öppnat upp ställen.

Mmmmums.

...snåla tyskar.

Nähä?

...när personalen i butiker inte har en aning om vad man pratar om och säger "out of stock".
- Har ni en hårtimmer? Out of stock.
- Har ni matlagningsgrädde? Out of stock.
- Har ni något annat mjöl än det här? Out of stock.

...sömnlösa nätter.

...att det faktiskt har blåst 99% av alla dagar sedan september.

...att hela huset fylls med två liter sand varje dag. Och att sand dammar, vilket gör att hela huset täcks med ett svart dammlager.

Sand mellan tårna i all ära.

...att Filippinerna är så otroligt omodernt, på ett väldigt ocharmigt vis. Omodernt i kombination med kultur är en sak. Men omodernt i kombination med mer omodernt är en annan.
...att filippinerna är så otroligt långsamma och trögtänkta. Det kanske låter hårt, men det är så det funkar helt enkelt. En filippin kan inte ta egna initiativ utan man måste styra och ställa in i minsta detajl för att det ska bli något gjort. Det finns så klart undantag men de är yyyytterst få.

...de är så obehagligt jättereligiösa. Hej hallå det finns ställen i landet där de har som tradition att varje påsk korsfästa människor! Veckan innan påsk är helig och då ställer de ut jesubilder längs vägarna. Vi ser Jesus överallt. Helt klart inte nödvändigt. Det är som att bo i Vakttornet och dela säng med Jehovas.

Nej men fullt normalt?

Sedan finns det ju såklart mycket vi tycker om också. Huset, lugnet, vår egen mat, vårt eget liv, varandra, vyerna, fiskarna, sanden mellan tårna, den friska luften, de billiga grönsakerna, saknaden av turister...

Men det var inte riktigt vad det här inlägget gick ut på.

2010-03-28 09.55 Dumandan, Filippinerna

Dag 284: Sommartider hej hej
Glöm inte ställa om klockorna. Nu fick jag hicka. "Vad gör du?" undrar Danne.

Hur är det möjligt att av 9346 låtar inte vara sugen på att höra en enda?

2010-03-28 09.40 Dumandan, Filippinerna

Dag 284: En tur till Bali
Flygbiljetter tur och retur Bali/Filippinerna bokade. 13-24 april. Varför märker ni! Annars är det helt klart tema: sova skit på nätterna. Blackie som inte allt för ofta är här sov hos grannarna. Eller på stranden. Vad vet vi. Hur som helst så började han skälla som en galning mitt i natten. Och fortsatte i si så där en halvtimme för att sedan vara tyst fem minuter, precis lagom för att vi skulle somna om, för att sedan börja igen. Vad skällde han på då? En lampa på en båt ute i vattnet.

Tillslut fick Danne leta reda på honom och han fick spendera resten av natten inne. Vilket inte hjälpte speciellt mycket då grannarna i vanlig ordning började spela musik si så där 5.30. På disconivå. Förutom det kan jag inte hitta en bekväm sovställning. Att ligga på mage, som jag brukar göra, funkar bara ett tag innan det känns obehagligt. Lägger jag mig på sidan måste jag vända mig efter tio minuter för armarna domnar bort och höftbenen gör ont. Ligger egentligen bäst på rygg men det kan jag inte heller göra speciellt länge utan att det känns jobbigt.

Idag kanske man skulle ta och städa? Kan ju iallafall börja.

Fiskstatus: Levande. Har fått färskt vatten och ätit lite ströbröd till frukost. De har även bajsat. Duktiga små fiskar.

2010-03-27 13.05 Dumandan, Filippinerna

Dag 283: Det räcker med husdjur nu
Ibland vill grannbarnen vara snälla. Ibland är det någon liten konstig frukt, en gång ett fint hemgjort snäckhalsband. Gulligt. Men vad gör man egentligen när de plötsligt kommer förbi med en vattenfylld plastpåse som fyra små fiskar simmar runt i? Jo man tackar och tar emot. Så nu har vi alltså några fiskar i en tillbringare som väntar på döden. För hur länge kan de egentligen överleva utan föda? Och syre? Det är veckans experiment. Vart skulle vi släppa ut dem? De simmar i sötvatten och häromkring ser vi bara hav. Jag har gett dem några smulor nybakt bröd. Det verkade gott. Men fiskarna är så små att till och med de minsta smulorna är stora och svåra att få i sig.

Välkommen till the Oikaris djurförsök. Alternativt the Oikaris djurplågarhem.

Fiskligan.

Krabbdödaren.

I övrigt har jag alltså bakat bröd. Lingonbröd! Två stora fina limpor blev det av den minst sagt kompakta och tunga degen. Vi hade förstås inte hälften av ingredienserna så svenska nyttigheter byttes ut till andra nyttigheter. Det blev en salig blanding av havregryn, linfrön, lingonsylt, russin, tranbär, solrösfrön, grahamsmjöl och vetemjöl. Och det blev riktigt gott! Supernyttigt och perfekt diskret sötma från lingonen. Och inte alls så kompakt som jag var rädd för att det skulle bli. Mest bara saftigt och bra.

Fiskmaten.

Vi ska alltså åka härifrån snart. Så snälla barn kom inte med någon överraskning i form av vattenbuffel eller höna.

2010-03-25 11.55 Dumandan, Filippinerna

Dag 281: Bara vanligt vatten
Norma kom förbi med vattenräkningen för februari. 55 peso. Alltså mindre än 10 svenska riksdaler. Hur är det möjligt? Vi duschar länge varje dag, diskar under rinnande vatten och dessutom vattnar Norma hela trädgården med vårt vatten varje dag. 55 peso! Och tyskarna har satt spärr på sina kranar för att hon inte ska kunna använda dem... Ibland undrar man ju.

Danne har fått något pysselryck. Han har tömt hela kylen, gjort rent den och sedan ställt in allt igen. I läskig ordning. Själv nöjde jag mig att städa toaletterna. Nu verkar mannen redo för en promenad. Sedan blir det knäckemackor och färskpressad apelsin/grapejuice till lunch. Mmm. Gårdagens middag bestod av grillade färska räkor och mangosallad med lime och lemongrassdressing. Inte dumt alls!

2010-03-25 09.00 Dumandan, Filippinerna

Dag 281: Frukost deluxe
Min fina man står i köket och ska steka ägg och bacon till sin lata fru som ligger i soffan med telefonen fastklistrad i handen. Det är inte varje dag man får byta ut muslin eller gröten men idag är det... Inte fredag hur mycket jag än tror det hela tiden. Men nästan!

Nu sjunger han "bacon na na na, bacon na na na" precis som om han vore på en baconmatch. Han är nog glad för att Frölunda vann igår...

2010-03-24 15.45 Dumandan, Filippinerna

Dag 280: Foton
Jag lyckades alltså uppdatera siten från telefonen. Det var en positiv överraskning! Det mesta är visst möjigt nu för tiden. Även nya foton. Även om man kanske inte trodde det längre. Ett nytt album finns nu på PHOTO. Det efter påtryckningar från hemlig ort. Ibland lyder vi. Fotoalbumet beskriver egentligen bäst vad vi sysslade med igår. Så ta en titt.

Och hon trodde hon skulle få komma in..

Huset är skitit. Istället för att städa fixar vi Dr.Zipeorginal. Maffiabossen är i Kina och besöker fabrikerna så nu börjas det bestämmas vad av det nya som ska göras. Det är kul. Pyssel.

På tisdag får vi besök av Anders och Daniel. Så var det tänkt iallafall. Men nu är deras flight med British Airways inställd på strejk. Det visar sig när de dyker upp helt enkelt. Vi tänkte ju hinna med en sväng till Bali i mitten av april också. Så det är bäst för BA att det inte krockar.

2010-03-23 09.00 Dumandan, Filippinerna

Dag 279: Moderniteter
Testar om det går att uppdatera detta hembygge via ftpapp i i iphone. Verkar ju lättare sagt än gjort!

2010-03-22 14.57 Dumandan, Filippinerna

Dag 278: Jesubarn
Blackie sov inte hemma på en vecka och var plötsligt jättetjock. Han flyttade till grannarna helt enkelt men fortsatte komma hit när det var matdags. Tillslut blev han väl mätt av allt dubbelätande och slutade dyka upp alls. Vi såg honom bara omkring. Så därför bestämde vi oss för att sluta mata honom. Tre dagar senare verkar han ha insett detta. Han lämnar inte huset. Förutom när det blir kväll och han inser att han inte får något att äta. Då beger han sig till sitt nya hem. Där han spenderar natten. Och så försöker han hos oss igen dagen efter. Blackie är vad jag skulle kalla en riktig snyltare. De andra lurilaxarna ligger och sover på golvet. Eventuellt kommer Kudo och Springbock inom en snar framtid att adopteras bort till ett gäng nunnor i Dumaguete. Det måste ju hända förr eller senare. Men först ska vi dit och kolla läget så att det duger. För Jesubarnen. Om detta är fallet kommer jag gråta ihjäl mig. Jag är inte direkt någon kandidat för att ha hundar i fosterhem. Allt för plågsamt att skiljas från dem. Våra små vita som vi räddade till ett bättre liv. Men nunnor klingar iallafall väldigt bra i mina öron. Blackie kommer fortsätta vara sin egen, så som han alltid varit, och när vi åker blir Brownie grannpojkarnas. Det är hon nästan redan. Precis som den svarta.

Danne ligger på soffan och spelar minigolf. Halvbesatt. Det var meningen att vi skulle städa huset idag. Det kanskev i gör. Senare. Eller en annan dag. Eking kom nyss tillbaks med båten som han tvättat någonstans där det inte blåser storm. Hans kids hade blivit jätteglada för grejerna vi dumpade hos dem igår. Bra.

Nej men om jag skulle ta och joina minigolfspelaren kanske?

2010-03-22 12.02 Dumandan, Filippinerna

Dag 278: KL0836
Så var årets resa bokad. Bali till Sverige den 11 juni. Nej, detta betyder inte att vi "kommer hem". Detta betyder att vi kommer och hälsar på samt klämmer ut the Oikaris junior till världen. Att resan påbörjas från Bali kändes bara rätt. Det är antagligen där vi kommer spendera sista veckorna i Asien ändå. Dessutom flyger KLM tre dagar i veckan direkt från Denpasar till Amsterdam. Perfekt. Utöver det har vi bokat comfort seat vilket betyder betydligt mer utrymme för en gravid och hennes man. Ser nästan fram emot flighten!

Point of no return.

Resan tillbaks till Bali är också bokad. Konstigt nog underlättar det ju alltid prismässigt om man bokar en tur och returbiljett. Men den resan kan vi ändra allt eftersom vi vet vad som händer och hur det händer. Så nu är det fokus på juni. Ska bli kul! Vem hämtar oss på Arlanda den 12 juni 12.10?

Och vem uppmärksammar att det den 12 juni är exakt två år sedan vi lämnade Sverige? Man måste ju återvända med stil.

2010-03-22 08.00 Dumandan, Filippinerna

Dag 278: CHAAAAAANGES!
Vaknar med ett ryck av att någon visslar i 500 dB. Snart inser jag vad det är som händer. Det är grannarna som spelar Scorpions Wind of Change på högre än högsta volym. Vilken härlig start på dagen..

2010-03-21 14.42 Dumandan, Filippinerna

Dag 277: Strömlöst är hopplöst
Igår vid 13-tiden försvann strömmen. Idag, ett dygn senare, kom den tillbaks. Snark vad tråkigt det är att vara utan ström. Telefonen dog så vi kunde inte spela minigolf, vi fick aldrig se sista avsnittet på Mad Men, och det var sjuuukt varmt hela natten utan fläkt. Jag drömde att vi fick inbrott i huset, som var en lägehet, bara för att det inte gick att låsa dörren utan ström. När inbrottstjuven kom mot mig tryckte jag mig mot väggen i mörkret och sparkade honom hårt på benet när han passerade. Samtidigt vaknar Danne av smärta och undrar vad jag håller på med. Det var honom jag sparkade.

Började dagen med att äta gröt och sedan ge oss på garderoben. Danne öste ut ALLT på sängen och började sortera. Tillslut hade vi en hel hög med grejer som vi åkte med till Kapten Eking och hans barn. En annan hög ska få åka till Sverige för att bli använd i sommar och en tredje hög ska nog till Bali. Mitt i kaoset tog vi en tur till Atmosphere för att käka lunch. Allt för att komma ifrån ett dött strömlöst hus. Mmm. Gott. När i kom hem, nyss, var strömmen tillbaks. Wei. Iphone åter på laddning. Minigolf och doodle väntar! Tyvärr väntar också halva garderoben på sängen...
2010-03-19 08.45 Dumandan, Filippinerna

Dag 275: På den sjätte dagen hände det
Si så där ett halvt kilo lättare och mer plats för den där inne i magen. Man tackar. Ytterst obehagligt att jag spydde upp en halvliter vatten nu på morgonen. För med vattnet kom ett par nyligen upplösta järn/fåigångmagentabletter upp. De svider härligt i halsen nu. Idag är det fredag. Dagarna spelar inte så stor roll egentligen. Det enda jag vet att vi ska göra idag är se klart Luftslottet som sprängdes. Någon råkade visst somna igår.

Jag och Danne har hamnat i en jobbig situation. Det finns bara en iphone i huset. På den finns det flera spel. Jag är besatt av doodlejump medan Danne i sin tur är besatt av att landa flygplan. Den ständiga frågan är: vems tur är det egentligen?

To-de-Doodle.

Flygplanskaos.

2010-03-18 17.00 Dumandan, Filippinerna

Dag 274: Primetime och slowtime
Tiden står stilla just nu. Så känns det. När man har saker att se fram emot stannar allt upp. Det är elakt. Längtar till nästa vinter, längtar till sommaren, längtar till ytterligare turer till Bali, längtar till besök från Sverige. Dagarna smyger sig fram. Idag har vi lusduschat hundarna. De var inte så populärt. Men det behövdes och dessutom såg de ut som sandormar efter en strandpromenad. Springbock blev hemjagad av en stor läskig hund efter halva vägen. Hon kutade iväg som en galning och vågade aldrig komma efter igen. Haha. Stackarn. Sedan tog vi en tur till båtbyggaren. Det var länge sedan vi var där, av diverse anledningar. Han blev iallafall ganska glad att se oss.

Strax är det American Idol. Det var det igår också. Skitdåligt. Men det går inte mycket annat på tv. Något sjukt att de visar Idol två gånger efter varandra. Först klockan 18, då är det live. Sedan direkt efter det, klockan 20. Primetime. Japp. Detta är Filippinerna.

2010-03-17 09.45 Dumandan, Filippinerna

Dag 273: Halt här får ingen passera
Dag fyra utan bajsning. Det är härligt att vara gravid.

2010-03-16 10.52 Dumandan, Filippinerna

Dag 272: Nattlig resa
Vaknade mitt i natten. La en hand på magen och kunde inte somna om på en lång stund. Det är något där inne.

2010-03-15 19.10 Dumandan, Filippinerna

Dag 271: Dagens filmer...
...kan man se här och här.

2010-03-15 18.55 Dumandan, Filippinerna

Dag 271: Vecka 15
Tiden går undan som vanligt. Idag var vi på vårt fjärde besök hos barnmorskan. Därmed gjorde vi vårt tredje ultraljud. Det funkar lite annorlunda här i Filippinerna. Varje besök hos barnmorskan kostar 30 kronor, utöver det kan får betala omkring en hundralapp för ultraljud. Och det får man göra hur ofta man vill. Vilket vi så klart tar tillvara på! Så vi har bestämt oss för att göra ultraljud vid varje återbesök. Alltså en gång i månaden nu till en början. Det finns ju inget som slår att få se hur den lilla växer månad efter månad.

Idag var jag väldigt nervös precis som vanligt. Rädd att något inte skulle stå rätt till. Men det visade sig vara helt obefogat. Tack och lov. Sprattelsaken hade återigen dubblat sin storlek. Han/hon är nu nästan 10 cm lång från huvud till rumpa. Allt såg tydligen jättebra ut. Ryggraden, huvudet, två armar med tillbehör som greppade i tomma intet, två ben med små fötter och tår som tog spjärn och såg till att sträcka ut hela den lilla kroppen. Fortfarande helt overkligt, men magiskt, att titta på.

Dannes näsa?

Huvud är bra att ha.

En döskalle?!

Så, nu längtar vi till nästa månad. Innan det får vi sverigebesök som förhoppningsvis kommer få tiden att gå ännu snabbare. Det ska bli sköj. Särskillt för de som får dyka...

Nu är det dags för mannens spaghetti och köttfärssås till middag. Vi blir nog en bra familj!
Äldre inlägg hittas och läses i Our past.